Bryter Tyresö kommun och Lantmäteriet mot lagen?

Ett enskilt ärende om dagvattenledningar har förvandlats till en omfattande omorganisation av en av Sveriges största samfälligheter, mot de boendes vilja. De som driver på förändringarna är lantmäteriförrättaren själv, enskilda fastighetsägare med ekonomiska intressen och Tyresö kommun, som vill avveckla sina avtalsbundna åtaganden för VA, sophantering och gemensam infrastruktur. Motivet är att slippa underhållskostnader för ett VA-nät som närmar sig slutet av sin livslängd. Det kommunen vill göra är omöjligt att åstadkomma genom demokratiska och lagliga vägar, men med hjälp av Lantmäteriet försöker de nu ta en administrativ omväg. Effekten om det skulle lyckas är en omfördelning av kostnader om miljontals kronor från det offentliga till privata hushåll.

Men det är inte bara Tyresö kommun som gjort fel. Hela Lantmäteriets handläggning är kantad av extremt allvarliga brister. Själva förrättningen i sig är en olaglig hopslagning av två helt olika ärenden där flera av de förslag som ska prövas dessutom är direkt motstridiga.

Och det allvarligaste av allt är att hela ärendet bygger på en utredning som hoppat över att göra det allra mest grundläggande, nämligen att pröva vem som faktiskt äger och ansvarar för de ledningar allting handlar om.

Sammanfattning

Den 1 juni 2026publicerar Lantmäteriet sina utkast till beslut i ärende AB241102 — en omprövning av gemensamhetsanläggningen Alby ga:3 som binder samman 1 190 fastigheter i Krusboda. Den 17 juni 2026 hålls sammanträde 3.

Innan dess vill vi att alla — fastighetsägare i Krusboda, lokalpress, kommunpolitiker och Lantmäteriets ledning — har sett det vi sett. Och det vi sett är två saker, dokumenterade i kommunens egna handlingar och i Lantmäteriets egen akt:

Tyresö kommun försöker bryta mot lagen om allmänna vattentjänster och åtta andra bindande avtal och beslut från 1968 till 1975. Strategin har inte sin grund i något politiskt beslut. Den har sin grund i en driftingenjörs mejl till en advokat den 15 september 2022.

Lantmäteriet driver kommunens linje i förrättningen istället för att pröva ärendet på saklig grund enligt 1 kap. 9 § regeringsformen. Ärendets karaktär har ändrats på myndighetens initiativ. Centrala sakägare har avvisats trots att Lantmäteriets egen sakägarförteckning upptar dem. Förrättningslantmätaren har skriftligen redovisat sin uppfattning om utfallet innan beslut är fattat.

Den här sidan visar hela bilden — steg för steg, med dokumenten i handen.

Del 1 — Vad detta handlar om

I förrättningsärende AB241102 prövar Lantmäteriet, formellt, om gemensamhetsanläggningen Alby ga:3 ska omprövas. Bakom den formella ramen pågår en annan process: Tyresö kommun försöker, genom förrättningen, avveckla sitt åtagande att svara för drift och underhåll av VA-anläggningen i Krusbodaområdet.

Åtagandet sträcker sig tillbaka till 1968. Det är fastställt i åtta separata bindande avtal och beslut. Det är fastighetsrättsligt säkrat och har fullgjorts av kommunen i 55 år, finansierat via den kommunala VA-taxan.

I september 2022 beställde en driftingenjör vid kommunens VA-enhet ett juridiskt utlåtande från en advokat. Ämnesraden var “Möjlighet till att komma ur gamla avtal”. Sedan dess har kommunens VA-enhet drivit en linje om avveckling av åtagandet — utan dokumenterat politiskt mandat, utan att kommunens fastighetsenhet involverats, och utan att frågan prövats genom de förfaranden lagen anvisar.

Linjen drivs idag i AB241102. Boende i Krusboda har sammanställt det här materialet för att visa varför kommunens strategi inte håller juridiskt och vilken roll Lantmäteriet spelar i processen.

Vi publicerar det här inte för att vi är emot kommunen. Vi publicerar det för att 1 190 fastighetsägare har rätt att veta vad som händer i ett ärende som direkt rör deras boendekostnader och rättigheter. Allt som anges här är belagt i allmänna handlingar från Lantmäteriet och Tyresö kommun samt i rättsutredning av jurist Tomas Vesterlin från den 17 maj 2026.

Del 2 — Vad kommunen åtog sig: 1968 till 1975

För att förstå varför kommunens nuvarande strategi är problematisk måste man först förstå vad kommunen åtog sig från början. Åtagandena är inte vaga eller traditionsbaserade. De är dokumenterade i specifika avtal och beslut.

Det började med ett strukturellt val: storkvarter

Krusboda planlades i slutet av 1960-talet. Kommunen kunde då välja mellan två modeller:

• Stadsplan med kommunalt huvudmannaskap — kommunen ansvarar för allmänna platser (gator, VA, grönytor). Detta var byggnadslagens norm för permanentbostadsområden.
• Storkvarter — stadsplaner utan allmän plats, där det som normalt skulle ha legat på allmän plats istället byggs på kvartersmark och förvaltas av fastighetsägarna gemensamt.

Tyresö kommun valde storkvarter. Detta var ett avsteg från byggnadslagens norm. Konsekvensen — som juristen Tomas Vesterlin beskriver i sin rättsutredning daterad 17 maj 2026:

“Genom att planlägga områden som storkvarter rubbas den ekonomiska rättvisan som byggnadslagen utgick från, eftersom de som bor inom ett storkvarter betalar kommunalskatt som alla andra (omfattande finansiering av allmän plats inom andra permanentbostadsområden i kommunen) men samtidigt själva får finansiera utförande och förvaltning av de egna anläggningarna.”

För att kompensera denna strukturella orättvisa åtog sig kommunen i en serie avtal och beslut att svara för viss förvaltning inom Krusboda. Det är dessa kompensationsåtaganden kommunen nu försöker avveckla.

Lantmäteriet har sagt det själv

Att kommuner lägger över ansvar och kostnader för gemensam infrastruktur på de boende är varken nytt eller okänt för Lantmäteriet. I en egen utredning, Huvudmannaskap för allmänna platser i detaljplan (LMV-rapport 2008:6), beskriver myndigheten problemet i klartext.

Utredningen gäller allmänna platser, alltså gator, vägar, torg och parker, inte vatten och avlopp. Men den belyser samma grundmönster som präglar Krusboda: att kommunen flyttar kostnadsansvar för det som egentligen är ett allmänt åtagande till enskilda fastighetsägare. Lantmäteriets slutsatser, i korthet:

• Huvudregeln är kommunalt huvudmannaskap. Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Att låta de boende ta över är en undantagsregel, egentligen bara avsedd för fritidsbebyggelse och industriområden, inte för vanliga permanentbostadsområden som Krusboda.
• Praktiken strider mot lagen. Reglerna tillämpas “inte sällan på ett sätt som ... ligger bortom allt rimligt tolkningsutrymme”, och drivkraften är, med Lantmäteriets egna ord, “i grunden rent ekonomiska orsaker”: kommunerna vill slippa kostnaderna.
• De boende betalar dubbelt. När de både bekostar sin egen gemensamhetsanläggning och via kommunalskatten är med och betalar för andras gator uppstår en orättvis kostnadsfördelning. Det är just den strukturella orättvisa som kommunens åtaganden i Krusboda en gång skulle kompensera för.
• Rättstillämpningen ger inte kommunerna stöd. Regeringen har upphävt detaljplaner där kommuner försökt avsäga sig huvudmannaskapet i permanentbostadsområden. Övervältringen “har inte stöd i Regeringens rättstillämpning”.

Lantmäteriet har alltså, långt innan det här ärendet ens inleddes, beskrivit varför den sortens kostnadsövervältring inte håller.

Ramavtalet 1968 § 10 — kärnan

I december 1968 ingick Tyresö kommun ett ramavtal med Byggnads AB Konstruktör. Avtalet antogs av kommunfullmäktige den 12 december 1968 i § 193. Avtalets § 10 säger:

“Denna samfällighet skall äga och förvalta inom kvartersmarken befintliga gångvägar, biluppställningsplatser, lekplatser, parkanläggningar m m. Kommunen åtar sig dock att ombesörja och bekosta gaturenhållningen på inom området befintliga huvud- och gångvägssystem ävensom underhåll och drift av gatubelysning och huvudledningar för vatten och avlopp allt enligt kommunens standard.”

Avtalet är både ett civilrättsligt avtal och ett kommunalfullmäktige­antaget myndighetsbeslut. Det är bindande för kommunen i två rättsliga former samtidigt. Tidplanen i § 6 specificerar att åtagandet gäller för 914 fastigheter plus centrumområde, med igångsättning 1969–1974.

Fastighetsbildningen 1969

Vid avstyckningen av Krusbodas 113 atriumhus den 21 november 1969 säkrades kommunens rätt till vatten- och avloppsledningarna inom området fastighetsrättsligt. Den rätten är knuten till kommunen, gäller så länge fastigheterna existerar och kan inte upphöra genom tidens gång.

Anläggningsbeslutet 1970 — vad gemensamhets­anläggningen ga:3 omfattar

Den 2 november 1970 inrättades gemensamhets­anläggningen Alby ga:3. Beslutet räknar upp vad anläggningen omfattar:

• Gemensamma ledningar för renvatten, spillvatten och dagvatten (på kvartersmark)
• Gemensamma vägar och förbindelseleder
• Planteringar och lekplatser
• Gemensamma bollplaner
• Områdeslekplats
• Friluftsbad
• Övrig gemensam kvartersmark

Viktig precisering. ga:3 omfattar de gemensamma ledningarna inne på kvartersmark, fram till varje fastighets förbindelsepunkt. Däremot omfattar ga:3 inte huvudledningarna för vatten och avlopp. Huvudledningarna är kommunens — det följer av den rätt som säkrades 1969 och av att anläggningsbeslutet självt skiljer ga:3:s ledningar på kvartersmark från den kommunala ledningen fram till varje fastighets förbindelsepunkt. Skillnaden är central: kommunen kan inte “lämna tillbaka” huvudledningarna till ga:3, eftersom de aldrig har tillhört ga:3.

Exploateringsavtalen 1970–1973 — kommunen bygger ut och anslutningsavgiften är betald

Utbyggnaden av Krusboda skedde i etapper, och för varje etapp tecknade kommunen ett exploateringsavtal. Etapp III (1970) och etapp IV (1971) ingicks med Byggnads AB Konstruktör, centrum (1972) och etapp V (1973) med Stiftelsen Tyresö Bostäder (TYBO). Avtalen är uppbyggda på samma sätt och säger två saker som är centrala här.

För det första åtar sig kommunen att bygga ut VA. I 1970 och 1971 års avtal står att “kommunen enligt 4 § ramavtalet åtagit sig att bygga ut gator, ledningar och gångvägar till området och va-anläggningar”. Det är kommunen, inte exploatören, som bygger VA-nätet.

För det andra är VA-anslutningsavgiften inkluderad i markpriset för varje såld tomt. Avtalen anger att “anslutningsavgift för vatten och avlopp anses ha blivit erlagd”. Pengarna gick till kommunen, vid varje försäljning.

Samtliga avtal antogs dessutom av kommunfullmäktige, vilket ger dem dubbel rättslig karaktär: civilrättsligt avtal och kommunalt beslut samtidigt.

Vesterlin-utredningen är tydlig om konsekvensen:

“Av exploateringsavtalet framgår vidare att exploatören har erlagt anslutningsavgifter för va-anläggningar. Kommunen saknar därför möjlighet att ta ut anläggningsavgifter på nytt för boende inom Krusboda, avseende dessa ledningar.”

Kommunstyrelsens beslut § 271, den 11 november 1975

Sju år efter ramavtalet bekräftade kommunstyrelsen formellt kommunens infrastrukturansvar för utbyggnadsetapp V. Detta är ett politiskt antaget beslut som dokumenterar att åtagandet inte är passiv hävd utan formellt politiskt antaget — och uppdaterat — under utbyggnadsfasen.

VIAK-ritningarna 1970–1972

VA-projekteringen i Krusboda upprättades av VIAK AB på beställning av Tyresö kommun. Kommunen var byggherre. Det finns fyra revisioner inklusive friluftsbadets ledningar (Rev D 1972).

Det domstolsprövade andelstalet (mål Ö 110/78)

Andelstalen i Alby ga:3 har prövats i domstol. Svea hovrätt fastställde i utslag (mål Ö 48/77) bland annat ⅔-andelstal för villaområdets 43 fastigheter, på grund av väsentligt mindre nytta. Utslaget vann laga kraft sedan Högsta domstolen den 2 augusti 1978 beslutade att inte meddela prövningstillstånd (mål Ö 110/78). Andelstalet är alltså domstolsprövat och lagakraftvunnet. Det kan omprövas, men bara enligt 35 § anläggningslagen och bara om förhållandena väsentligt ändrats.

55 år av kommunal drift

Sedan 1970 har kommunen ansvarat för drift och underhåll av VA-anläggningen i Krusboda. Detta är dokumenterat i kommunens egna handlingar. Vesterlin-utredningen, driftingenjörens eget mejl 2022, advokatens PM 2022 och VA-ingenjörens interna PM 2023 — alla erkänner att kommunen “hanterat”, “skött”, “ansvarat för” VA-anläggningen.

Vad ägs av vem?

Detta är utgångsläget. Inget i det här ligger till tvist. Allt vilar på åtta separata bindande avtal och beslut, alla från 1968 till 1975: ramavtalet 1968, avstyckningen 1969, anläggningsbeslutet 1970, de fyra exploateringsavtalen 1970–1973 och kommunstyrelsens beslut 1975. Därtill kommer 55 års dokumenterad drift. Inget av detta är upphävt.

Del 3 — Vad kommunen försöker göra nu

I september 2022 startade en process som vid första anblicken kunde verka tekniskt obetydlig. Vid närmare granskning visar den sig vara en av de större strukturella förändringarna i Krusbodas femtioåriga historia — och initierad utan dokumenterat politiskt mandat.

15 september 2022 — beställningsmejlet

Den 15 september 2022, klockan 13:34, skrev en driftingenjör vid Tyresö kommuns VA-enhet ett mejl till en advokat. Ämnesraden: “Möjlighet till att komma ur gamla avtal.” Mejlet i sin helhet:

“Hej. Jag undrar om ni har möjlighet att bistå Tyresö kommuns Va avd i bedömning av möjligheten att komma ur ett gammalt ramavtal från 1968. I avtalet förbinder sig kommunen att sköta va nätet i en stor samfällighet, vilket vi anser strida mot lagen om allmänna vatten tjänster. Vi önskar få detta prövat.”

Tre observationer:

Beställaren är driftingenjör. Inte jurist, inte chef, inte politisk företrädare. Beställningen utgår från operativ driftsnivå.

Beställningen är slutsatsformulerad. Driftingenjören skriver redan i beställningen att kommunen “anser strida mot LAV” — uppdraget är att bekräfta, inte fritt pröva.

Uppdraget är “möjlighet att komma ur”. Det är inte en oberoende rättsutredning. Det är partsuppdrag.

24 oktober 2022 — advokatens PM levereras

Fem veckor senare levererade advokaten ett 3-sidigt PM till kommunen. PM:et argumenterar för att kommunens åtagande sedan 1970 skulle ha varit “lagstridigt” och att kommunen kan komma ur det.

Genom delegationsbeslut KS/2026:228 (30 april 2026) har kommunen erkänt vilket underlag advokaten faktiskt arbetade på: ramavtalet 1968, ett eller flera exploateringsavtal från 1969 och 1971, samt förrättningsakt 2366 (avstyckningen för TYBO-radhusens kvarter). Det är allt.

Advokaten arbetade alltså inte på:

• Exploateringsavtalen 1972 § 11 och 1973 § 13 (med anslutningsavgift inkluderad)
• Avstyckningen 1969
• Anläggningsbeslutet 1970
• Kommunstyrelsens beslut § 271 (1975)
• Andelstalsavgörandet (Svea hovrätts utslag Ö 48/77, lagakraftvunnet sedan HD nekat prövningstillstånd Ö 110/78)
• VIAK-ritningarna
• De omkring 1 190 köpeavtalen 1974–1975

Advokaten arbetade på mindre än 25 % av relevant material. De dokument som direkt motbevisar PM:ets huvudteser — särskilt 1973-avtalets § 13 och den rätt som säkrades 1969 — fanns inte i underlaget. PM:et är därmed inte en oberoende rättsutredning, utan en advokats argument på ofullständig grund.

11 januari 2023 — internt kommun-PM operationaliserar strategin

Den 11 januari 2023 levererade en VA-ingenjör ett PM till “Internt VA”. PM:et omsätter advokatens utlåtande i en operativ plan:

• 17 nya förbindelsepunkter mot ASK
• Två större omläggningar (Position 9 vid Nyforsvägen, Position 13 vid villaområdet)
• Grov kostnadsuppskattning: 11,7 miljoner kronor

VA-ingenjören formulerar kommunens centrala juridiska tes:

“VA-anläggningen som finns inom samfälligheten ASK driftas och underhållas av samfälligheten då det är de juridiska ägarna av anläggningen.”

Påståendet — att ASK är “juridiska ägare” av VA-anläggningen — är centralt för hela strategin. Det är också, som vi visar nedan, fastighetsrättsligt grundlöst.

PM:et adresseras till “Internt VA”. Det går inte till politisk instans, inte till stadsjuristen, inte till kommunstyrelsen för beredning.

November 2024 till mars 2026 — strategin förs in i förrättningsärendet

I augusti 2024 inkom ansökan om förrättningsärende AB241102 — ursprungligen som en avgränsad fastighetsbestämning av en dagvatten- och ansvarsfråga rörande en enskild fastighet (Alby 1:175). Lantmäteriet lade upp ärendet i september 2024. Under hösten 2025 ändrades ärendets karaktär till en omprövning av hela gemensamhetsanläggningen Alby ga:3 — på Lantmäteriets initiativ.

I dagboksanteckning från det sammanträdet och i aktbilaga 66 framgår att sökanden ändrade sitt yrkande “efter vårt kontakt” med förrättningslantmätaren. Det är förrättningslantmätaren själv som drev fram utvidgningen — sökanden formaliserade den.

Det centrala beviset — kommunen erkänner att inga politiska beslut finns

Den 30 april 2026 fattade Tyresö kommun delegationsbeslut KS/2026:228 i ett ärende om utlämnande av handlingar. Beslutet erkänner skriftligen att det inte finns:

• Mötesanteckningar / minnesanteckningar / protokoll från möten i ärendet
• Delegationsbeslut, tjänstemannabeslut eller politiska beslut kopplade till uppdraget
• Utkast eller interna kommentarer

Enligt 5 kap. 1 § kommunallagen ska kommunfullmäktige besluta i ärenden av “principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen”. En kommunal omfördelning av VA-driftansvar som påverkar 1 190 fastigheter, kommunens eget delägaransvar i ga:3 och ett domstolsprövat andelstal är ett sådant ärende.

Tyresö kommun har själv i delegationsbeslut bekräftat att inget sådant politiskt beslut finns. Hela strategin har sin dokumenterade ursprungspunkt i en driftingenjörs mejl till en advokat den 15 september 2022.

Del 4 — Här är vad kommunen säger — och här är vad lagen säger

För att avgöra om kommunens strategi är förenlig med lag måste vi titta påstående för påstående.

4.1 — Kommunen säger: “Åtagandet är lagstridigt sedan 1970”

Vad det skulle innebära: Att kommunen hade agerat olagligt i 55 år. Att taxan vore för hög sedan 1970. Att fastighetsägarna hade haft rätt till återbetalning.

Vad lagen säger: Anslutningsavgifterna för VA är betalda till kommunen via markpriset enligt exploateringsavtalen 1972 § 11 och 1973 § 13. Driften finansieras via den lagstadgade VA-taxan enligt 30 § LAV. Åtagandet sker alltså mot ersättning — inte gratis och inte “utan ersättning” som advokatens PM påstår.

Slutsats: Påståendet förutsätter att åtagandet är obetalt. Det är det inte. Påståendet är fel.

4.2 — Kommunen säger: “Gamla avtal är uttjänta”

Vad det skulle innebära: Att åtagandet skulle ha förlorat sin verkan på grund av tidens gång.

Vad lagen säger: Civilrättsliga avtal upphör genom uppsägning, hävning eller domstolsprövning — inte genom påstående om “uttjänthet”. Fastighetsrättsligt säkrade rättigheter förlorar inte sin verkan genom tidens gång. Förvaltningsrättsligt antagna åtaganden — som ramavtalet 1968 som antogs av kommunfullmäktige § 193 — kan endast omprövas genom motsvarande fullmäktigebeslut.

Dessutom har kommunens åtagande uppdaterats efter 1968. Kommunstyrelsens beslut § 271 den 11 november 1975 bekräftade kommunens infrastrukturansvar för etapp V — sju år efter ramavtalet. Ett åtagande som politiskt bekräftats 1975 är inte “uttjänt” 2022.

Slutsats: Påståendet saknar rättslig grund. Åtagandena gäller.

4.3 — Kommunen säger: “ASK är de juridiska ägarna av VA-anläggningen”

Vad det skulle innebära: Att kommunen kunde “lämna tillbaka” ledningarna till en ägare som är samfälligheten.

Vad lagen säger: För att ASK ska äga VA-ledningarna måste det finnas ett dokument som överför äganderätten från kommunen till ASK. Inget sådant dokument finns. Däremot finns nio omständigheter som visar att äganderätten är och förblir kommunens:

Jurist Tomas Vesterlin (civilingenjör i lantmäteri) konstaterar i rättsutredning från 17 maj 2026 att det är rimligt att utgå från att kommunen också äger va-ledningarna, eftersom de ligger inom kommunalt verksamhetsområde och därmed är allmänna va-ledningar.

Slutsats: ASK äger inte VA-ledningarna. Påståendet är fastighetsrättsligt grundlöst.

4.4 — Kommunen säger: “Splittring ger boende större möjlighet att påverka”

Förrättningslantmätaren har i skriftligt svar till sakägare under maj 2026 framfört följande:

“En viss splittring skulle ju även kunna leda till att den boende har större möjlighet att påverka hur dennes pengar används. Att betala för reparationer av saker som inte ens berör denna persons fastighet är kanske mindre intressant än att kunna påverka så att man betalar för är sådant som direkt påverkar en själv och ens fastighet.”

Vad det skulle innebära: Att fastighetsägaren genom mindre samfälligheter får mer direkt kontroll över anläggningar nära fastigheten.

Vad lagen säger: I svenskt samfällighets­system finns bara två kategorier av kostnader: privata och gemensamma.

• Privata kostnader är fastighetens egna — du betalar 100 % själv.
• Gemensamma kostnader är allt som ingår i gemensamhetsanläggningen. Alla delägare betalar enligt sitt andelstal.

Andelstalet är knutet till fastighetens nytta av anläggningen som helhet, inte till geografisk närhet. Att domstol fastställde ⅔-andelstal för villaområdets 43 fastigheter (Svea hovrätts utslag, lagakraftvunnet sedan Högsta domstolen nekat prövningstillstånd i mål Ö 110/78) är ett exempel — andelstalet hanterar olika nytta, inte närhet. Det finns ingen tredje kategori där en delägare betalar mer för det som “berör” hens fastighet och mindre för det som inte gör det.

Vägen utanför fastigheten tillhör dessutom inte fastighetsägaren personligt. Den ligger på samfälld mark och ägs gemensamt av delägarfastigheterna enligt 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen — inte av ASK och inte av kommunen. Den fastighetsrättsliga konstruktionen förändras inte av att fler eller färre samfälligheter bildas.

Slutsats: Påståendet är fastighetsrättsligt grundlöst. Den enda situation där argumentet skulle ge fastighetsägaren mer direkt kontroll är om kommunen tog över anläggningarna — motsatsen till vad strategin syftar till.

4.5 — Kommunen säger: “Likställighetsprincipen kräver avveckling”

Vad det skulle innebära: Att andra kommuninvånare betalar för Krusbodabornas VA-anläggning, vilket skulle utgöra otillåten subvention.

Vad lagen säger: Likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § kommunallagen tillåter särbehandling om det finns “sakliga skäl”. Krusbodas situation är inte resultat av att kommunen subventionerar de boende — det är resultat av att kommunen själv valde storkvarter-modellen 1970 och därigenom skapade en strukturell orättvisa som åtagandena kompenserar för.

Vesterlin-utredningen är tydlig:

“Som redovisats ovan innebär inte kommunens agerande en ekonomisk subvention till de boende i Krusboda. Det är i stället en åtgärd som vidtas i syfte att likställa fastighetsägarna i Krusboda med övriga fastighetsägare i kommunen. Åtgärden bygger på objektiv och saklig grund.”

Slutsats: Likställighetsprincipen utgör grunden för åtagandet — inte ett skäl att avveckla det.

4.6 — Kommunen säger: “Vi prövar 6 § anläggningslagen”

Förrättningslantmätaren har skriftligen angett att förrättningen prövas enligt 6 § anläggningslagen.

Vad lagen säger: 6 § AL gäller villkoren när en gemensamhetsanläggning ska inrättas. AB241102 är inte ett inrättande utan en omprövning av ett befintligt anläggningsbeslut från 1970. Lagrum för omprövning är 35 § AL — som inte nämns i förrättningslantmätarens svar.

Om 6 § AL aktualiseras eftersom delar av yrkandena innebär att nya gemensamhetsanläggningar ska inrättas, kräver det enligt 5–13 §§ AL separata förrättningar för var och en av de nya anläggningarna — något som inte är aviserat i ärendet.

Förrättningslantmätaren skriver dessutom i samma svar två meningar som inte kan gå ihop:

Mening A säger att inget sådant ska vägas. Mening B säger uttryckligen att kostnader, olägenheter och ekonomiska fördelar ska vägas. Båda kan inte vara sanna samtidigt.

Slutsats: Förrättningslantmätaren tillämpar felaktigt lagrum och motsäger sig själv om vad som prövas.

Sex sätt detta strider mot lagen — sammanfattat

Del 5 — De lagliga vägar kommunen inte har valt

Att kommunen vill förändra ansvarsfördelningen är legitimt i sig. Frågan är hur det görs. Det finns flera rättsligt anvisade vägar. Ingen av dem är AB241102. Och varje sådan väg har kommunen valt bort.

Alternativ A — Överenskommelse enligt 12 § LAV

Kommunen kan komma överens med ASK om var ansvarsgränsen ska gå genom en förbindelsepunkt strax utanför föreningsområdet. Detta kräver dock ASK:s samtycke — och förutsätter att ASK äger en enskild VA-anläggning, vilket ASK inte gör. ASK har inte gett samtycke.

Alternativ B — Inlösen enligt 39 § LAV

Kommunen kan formellt lösa in en enskild VA-anläggning från en samfällighet och införliva den i den allmänna anläggningen. Detta kräver:

• Att samfälligheten faktiskt äger en enskild anläggning (vilket vi visat att ASK inte gör)
• Att kommunen betalar för anläggningen
• Att samfälligheten ansöker om omförrättning för att exkludera VA från ga:3

Inget av detta är initierat. Vägen är dessutom kostsam för kommunen.

Alternativ C — Väckande hos länsstyrelsen enligt 51 § LAV

Fastighetsägare kan väcka frågan hos länsstyrelsen och kräva att kommunen formellt tar över ansvaret enligt 6 § LAV. Vesterlin-utredningen lyfter just denna möjlighet med stöd av Mark- och miljööverdomstolens beslut den 27 augusti 2021 i mål M 10104-20:

“En fastighetsägare inom kollektivet kan när som helst kräva att kommunen ska ta det ansvar som regleras i 6 § LAV. Så kan ske också i fråga om befintliga gemensamhetsanläggningar. Hörsammar inte kommunen kravet... kan länsstyrelsen... förelägga kommunen att vidta åtgärder, 51 § LAV.”

Denna väg leder dock till motsatsen av vad kommunen vill — kommunen tvingas att utvidga sitt ansvar, inte avveckla det.

Alternativ D — Kommunfullmäktigebeslut

Kommunen kan, som politisk instans, fatta beslut om förändring genom fullmäktige. Detta kräver dock:

• Politiskt mandat
• Öppen process
• Beredning enligt 5 kap. 1 § kommunallagen
• Hänsyn till likställighet, ekonomi och konsekvenser för fastighetsägarna

Inget sådant beslut har fattats — kommunen har själv erkänt det i delegationsbeslut KS/2026:228.

Varför kommunen inte har valt någon av dessa vägar

Varje rättsligt anvisad väg kostar kommunen antingen pengar eller kräver politisk vilja som inte finns. Ingen av dem är öppen för kommunen i nuvarande form.

Del 6 — Kommunens enda kvarvarande väg

Här blir bilden fullständig.

När alla rättsligt anvisade vägar är blockerade — antingen för att de kostar för mycket eller för att de kräver politiska beslut som kommunen inte vill eller kan ta — återstår bara en enda väg för kommunen att åstadkomma utfallet: att utnyttja förrättningsärendet AB241102.

AB241102 är inte ett alternativ för kommunen. Det är det enda alternativet som är öppet.

Detta förklarar hela mönstret av processuella avvikelser som framgår av handlingarna i ärendet:

Den intensiva tjänstemannakontakten med Lantmäteriet från oktober 2025. Tre dokumenterade “arbetsmöten” mellan förrättningslantmätaren och kommunens VA-ingenjör under februari till april 2026. Ingen av dem tjänsteantecknad. Mötena är inte normal myndighetshandläggning — de är en operativ samordning av en strategi.

Att frågan körs som lantmäteriförrättning istället för LAV-process. Det är inte slumpmässigt. LAV-processen kräver antingen kommunens egna pengar eller länsstyrelsens prövning. Lantmäteriförrättningen kräver varken eller — och fördelar dessutom förrättningskostnaderna på de 1 190 sakägarna enligt 29 § AL.

Frånvaron av politiskt mandat. Beslutet är så juridiskt skakigt att kommunfullmäktige inte skulle backa upp det. Att driva frågan utan formellt mandat är inte en bugg — det är en feature. Det håller frågan utanför den politiska kontrollen och dess offentliga prövning.

Off-record-möten med utvalda sakägare. Kommunens VA-enhet planerade och genomförde möte den 25 mars 2026 med en av villaområdets sakägare — utan att mötet aktbilageförs. Kartmaterial cirkulerar mellan kommunen, utvalda sakägare och förrättningslantmätaren utan att framgå av akten.

Att förrättningslantmätaren tagit ställning innan beslut. “En viss splittring skulle ju även kunna leda till...” — formulerat skriftligt till sakägare. Detta är inte en bugg i hennes process. Det är förutsättningen för att processen ska kunna leda till det utfall kommunen kräver.

Allt detta är inte slumpmässigt slarv. Det är konsistent med strategins krav.

För kommunen är AB241102 inte ett alternativ bland flera. Det är det enda alternativet som är öppet. Och det är därför Lantmäteriets roll är så central — utan Lantmäteriets medverkan finns inget annat sätt för kommunen att åstadkomma utfallet.

Del 7 — Hur Lantmäteriet hjälper kommunen

Den fråga som naturligt följer är: vad gör Lantmäteriet?

Lantmäteriet ska enligt 1 kap. 9 § regeringsformen och 5 § förvaltningslagen handlägga ärenden på saklig och opartisk grund. Vid en granskning av handlingarna i AB241102 framgår att den principen inte upprätthålls. Sju konkreta processuella avvikelser är dokumenterade.

1. Ärendet ändrades på Lantmäteriets initiativ

Ärendet inleddes som fastighetsbestämning av en dagvattenfråga. Under hösten 2025 ändrades det till omprövning av hela Alby ga:3. Av aktbilagor 24, 48 och 85 framgår att förrättningslantmätaren själv föreslagit utvidgningen. I sökandens omformulerade yrkande (aktbilaga 66) anges uttryckligen att ändringen skett “efter vårt kontakt” med förrättningslantmätaren. Förrättningslantmätaren har skrivit fram ärendet — sökanden formaliserade.

Det här är ingen bagatell. Justitieombudsmannen har slagit fast att initiativet till och innehållet i en förrättning ska utgå från sakägarnas egen skriftliga ansökan, inte från myndigheten. I beslut den 19 maj 2010 (JO dnr 5255-2009) kritiserade JO Lantmäteriet för att en förrättningslantmätare drivit en anläggningsfråga och vidtagit myndighetsåtgärder i den innan en skriftlig ansökan kommit in. JO:s slutsats var att handläggningen “varit bristfällig”. Samma drivkraft syns i AB241102: det är myndigheten som föreslår omprövningen, och sökanden som ändrar sitt yrkande “efter vårt kontakt”. Initiativet kommer från Lantmäteriet, inte från de boende.

2. “ASK är inte sakägare” — i strid med Lantmäteriets egen sakägarförteckning

Förrättningslantmätaren har vid upprepade tillfällen, både skriftligen och muntligen, anfört att Anläggningssamfälligheten Krusboda inte är sakägare i förrättningen och inte företräder sina medlemmar i den. Hållningen kan följas, och den hårdnar, från det att ärendet ändrade karaktär hösten 2025 fram till sammanträde 2 i mars 2026.

Skriftligen, 25 oktober 2025 (före det första sammanträdet). I svar på ASK:s yrkande skriver förrättningslantmätaren:

“Jag behöver förtydliga för er att det endast är i ärenden av enklare slag enligt 35 § anläggningslagen som föreningen företräder medlemmarna. Det gör ni inte i denna förrättning…” (aktbilaga 85)

“Det är inte ni som representerar medlemmarna, de representerar sig själva.” (aktbilaga 85, svar på ASK:s yrkande punkt 4)

Samma dag, i mejl till en annan sakägare:

“ASK företräder inte sakägarna i förrättningen.” (aktbilaga 88)

Muntligen, sammanträde 1, 29 oktober 2025. På fråga om ASK kan kalla till en extra stämma:

“Flm svarar att ASK är en förvaltande förening och företräder inte delägande fastigheter i en sådan situation.” (Sammanträdesprotokoll, aktbilaga 119, sida 18)

Muntligen, sammanträde 2, 4 mars 2026. Nu uttrycks det rakt, att ASK inte ens är part:

“Det bör noteras att ASK inte är sakägare i denna förrättning och därmed inte heller är behöriga att inkomma med yrkanden själva.” (Sammanträdesprotokoll, aktbilaga 312, sida 3)

“Närvarande påpekar att flm ska sätta sig med ASK för att diskutera frågorna men flm säger att ASK inte är sakägare.” (Aktbilaga 312, sida 14)

Skillnaden är inte semantisk. Att en förening inte företräder sina medlemmar är en sak; att den inte är sakägare är en annan och mer långtgående. Det är den senare, hårdare hållningen som står i strid med Lantmäteriets egen sakägarförteckning, där ASK formellt är upptagen som sakägare i förrättningen, med adress och två namngivna företrädare.

Ny uppgift 21 maj 2026. Denna dag antecknas i förrättningens dagbok “Kallelse skickad till berörda GA”, och ärendet beskrivs nu formellt som “Anläggningsåtgärd (omprövning) berörande Alby ga:3 mfl”. En kallelse är det processuella instrument med vilket förrättningslantmätaren kallar sakägare till sammanträde — reglerna om sammanträde och kallelse finns i 4 kap. fastighetsbildningslagen och tillämpas i anläggningsförrättningar via 19 § anläggningslagen. Icke-sakägare kan underrättas, men de kallas inte. Att över huvud taget kalla berörda gemensamhetsanläggningar till sammanträde förutsätter alltså att de behandlas som parter. Det skärper motsägelsen: en gemensamhetsanläggning kan inte samtidigt vara så berörd att den kallas och så ovidkommande att dess förvaltare inte är sakägare. Och eftersom ärendet enligt sin egen beskrivning omprövar ga:3, är ga:3 — den anläggning som ASK förvaltar — den mest berörda anläggningen av alla. Antingen behandlas ASK nu som part, vilket motsäger de tidigare beskeden, eller så utesluts förvaltaren av just den anläggning som omprövas.

Samma mönster gäller kommunen. I aktbilaga 312 (sida 9) anför förrättningslantmätaren att “kommunen inte är sakägare i förrättningen”. Men kommunen äger 50 andelar i Alby ga:3 (fastigheterna Alby 1:4, 1:799 och 1:1048, se aktbilaga 119 sida 4) och är därmed delägare i den anläggning som omprövas. En delägare i en gemensamhetsanläggning är sakägare. Att en handläggare i samma förrättning säger att kommunen “inte är sakägare”, samtidigt som kommunen står som delägare med 50 andelar i Lantmäteriets eget underlag, är samma slags motstridiga sakägarbedömning som drabbat ASK.

Förrättningslantmätaren behandlade dessutom själv kommunen som kallad sakägare hösten 2025. I mejl till Tyresö kommun den 11 oktober 2025 konstaterar hon att kommunen fått en kallelse till sammanträdet, bifogar själva kallelsen, och uppmanar dem att närvara: “Det vore mycket bra om ni kan skicka någon... Önskar få återkoppling kring huruvida kommunen tänker närvara eller inte.” En kallelse till förrättningssammanträde går till sakägare. Beskedet fem månader senare, att kommunen inte är sakägare, går inte ihop med det.

Lagstiftaren har för övrigt själv slagit fast att en kommun som äger mark i ett ärende är en part som Lantmäteriet ska vara obundet av. När kommuner en gång hävdade att bindningen till kommunen som part var oproblematisk svarade regeringen kort: “Regeringen kan inte instämma i detta” (prop. 1993/94:214). Etiketten “inte sakägare” tar alltså inte bort frågan om Lantmäteriets opartiskhet i förhållande till kommunen.

3. Förrättningslantmätaren har skriftligen tagit ställning innan beslut

I skriftligt svar till sakägare under maj 2026 skriver förrättningslantmätaren:

“En viss splittring skulle ju även kunna leda till att den boende har större möjlighet att påverka hur dennes pengar används. Att betala för reparationer av saker som inte ens berör denna persons fastighet är kanske mindre intressant än att kunna påverka så att man betalar för är sådant som direkt påverkar en själv och ens fastighet. Lite mer uppdelning hade även kunnat leda till större transparens...”

Detta är skriftligt redovisat ställningstagande om ärendets utgång — innan beslut är fattat. Det motsvarar konkret rekvisitet för förutsatt ställningstagande enligt 16 § första stycket 4 förvaltningslagen och utgör grund för jävsprövning.

Det här är inte vår egen strikta tolkning. Justitieombudsmannen har kritiserat en förrättningslantmätare för precis den här sortens uttalanden. I ett beslut (JO dnr 3348-2016, den 22 maj 2017) hade en lantmätare uttalat dels sin uppfattning om en förvaltande förenings styrelse, dels sin uppfattning om vem som borde betala kostnaderna för en kommande omprövning. JO slog fast att åsikter om en part bryter mot kravet på saklighet, och att en åsikt om vem som ska betala bryter mot kravet på opartiskhet — båda enligt 1 kap. 9 § regeringsformen. JO underströk också att lantmätaren inte kom undan det kravet genom att kalla kontakten privat. Att skriva att en uppdelning skulle låta den boende “påverka hur dennes pengar används” är just en åsikt om sakutgången och om de boendes pengar, från den person som ska avgöra saken opartiskt.

4. Arbetsmöten med kommunens VA-enhet utan tjänsteanteckningar

Av dagboksanteckningar framgår tre arbetsmöten mellan förrättningslantmätaren och kommunens VA-ingenjör: 13 februari, 30 mars och 8 april 2026. Inget av dessa har tjänsteantecknat. Enligt 27 § förvaltningslagen ska uppgifter som tillförs ett ärende av betydelse för beslutet dokumenteras. Mötena är dokumenterat substantiella — de saknas i akten.

Att en part med eget intresse på det här sättet får inflytande över förrättningen är ett problem i sig. Justitieombudsmannen har slagit fast att när någon utomstående med eget engagemang i saken blandas in i en myndighets arbete, så skadas tilltron till opartiskheten av själva arrangemanget, även om ingen har handlat i ond tro (JO 2010/11 s. 278). Och här är det kommunen, vars eget ansvar saken ytterst gäller, som förser förrättningen med underlag.

5. “Ingen dokumentation finns” — utlämningsbrister

När sakägare har begärt ut interna mötesprotokoll och PM som rör ärendet har Lantmäteriet svarat:

“Det som du har efterfrågat finns inte någon dokumentation kring. I kontakt med ärendeansvarig för AB241102 får vi svaret [att sådan dokumentation inte existerar].”

Med tanke på att tre arbetsmöten är dokumenterade i dagboken är detta inkonsekvent. Antingen finns dokumentation och utlämnas inte (brott mot 2 kap. tryckfrihetsförordningen), eller också saknas dokumentation som borde finnas (brott mot 27 § FvL).

Oavsett vilket är själva det uteblivna svaret ett fel i sig. Justitieombudsmannen har kritiserat Lantmäteriet för precis detta. I beslut den 19 maj 2010 (JO dnr 5255-2009) konstaterade JO att ett ärende om utlämnande av handlingar “inte handlades med den skyndsamhet som krävs”, och att en myndighet måste besvara en begäran även när den anser att det inte finns några handlingar att lämna ut. Lantmäteriet medgav själv i det ärendet att “att inte svara alls, även om man som i detta fall inte ansåg att det fanns några handlingar, är inte korrekt”. En begäran om handlingar ska behandlas skyndsamt, vare sig den grundas på partsinsynen i förvaltningslagen eller på rätten att ta del av allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningen.

6. Asymmetrisk behandling av sakägare

Sakägare som driver omprövningens valda riktning ges aktiv processuell vägledning — till exempel förhandsdialog, förhandsgranskning av yrkanden, telefonkontakter och mottagande av kartmaterial. Sakägare som driver alternativ avvisas med formella svar utan rättslig motivering eller hänvisas till odokumenterade telefonsamtal.

Ett konkret exempel från samma tidsperiod visar skillnaden. Den 11 oktober 2025 mejlar förrättningslantmätaren Tyresö kommun och uppmanar dem aktivt att närvara vid sammanträdet (“Det vore mycket bra om ni kan skicka någon...”). Två veckor senare, den 25 oktober 2025, bemöter hon Anläggningssamfälligheten Krusboda med att föreningen inte är part: “Det är inte ni som representerar medlemmarna, de representerar sig själva” och “ASK företräder inte sakägarna i förrättningen”. Samma handläggare, samma korta tidsfönster, motsatt bemötande av två parter.

Att ge service och vägledning åt en part är i sig tillåtet, men inte hur långt som helst. Serviceskyldigheten är vidsträckt men inte obegränsad, och enligt fast praxis underordnad regeringsformens krav på opartiskhet och saklighet. Särskild försiktighet krävs när parterna har motstridiga intressen, eftersom hjälp till den ena parten kan vara till nackdel för den andra. Justitieombudsmannen har vid två tillfällen kritiserat förrättningslantmätare för att ha gått över den gränsen: en lantmätare som hjälpte en part att bemöta ett överklagande av sitt eget beslut (JO dnr 4056-2005, beslut den 20 november 2006), och en lantmätare som för sökandens räkning upprättade och gav in en ansökan till en annan myndighet (JO dnr 4002-2016, beslut den 22 maj 2017). I det senare beslutet var slutsatsen att hjälpen “klart går utöver vad som kan anses lämpligt” och att agerandet inte var förenligt med regeringsformens krav på opartiskhet. Den asymmetri som dokumenteras ovan, där den ena sidan får aktiv vägledning och den andra avvisas, är samma sorts hjälp till en part som dessa beslut gäller.

7. 637 fullmakter mot omprövningen avfärdade i strid med Lantmäteriets egen handbok

Fullmaktsgruppen omfattar 637 fastighetsägare som motsätter sig omprövningen — över 53 procent av sakägarkretsen. På frågan vad denna opinion väger har förrättningslantmätaren i skriftligt svar till sakägare formulerat sig så här:

“Vi behöver pröva alla yrkanden som kommer in, oavsett hur det ser ut med antalet personer bakom ett yrkande. Detta ska ju göras utifrån villkoren i anläggningslagen. Skulle det sedan finnas fler alternativ som väger någorlunda jämnt så kan frågan om antalet som står bakom ett yrkande eller inte få genomslag.”

Det betyder att opinionen får betydelse först om förslagen i övrigt väger ungefär lika. Mot detta står två invändningar. För det första väger förslagen inte lika: ett fåtal yrkanden driver uppstyckning, medan 637 fastighetsägare motsätter sig den. Det är ingen “jämn” situation. För det andra är opinionsvillkoret i 7 § AL inte bara en sista utslagsfaktor.

Lantmäteriets egen handbok om anläggningslagen säger om opinionsvillkoret i 7 § AL:

“Vid denna prövning ska främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen [...] Vad som kan anses vara beaktansvärda skäl har i praxis visat sig vara att en opinion som motsatt sig inrättande av en gemensamhetsanläggning kunnat visa på att anläggningen och förvaltningen fungerar tillfredställande i befintlig lösning.”

Att behandla 637 fullmakter som enbart en “tiebreaker” strider mot Lantmäteriets egen vägledning.

Vad det sammantaget innebär

Varje enskild avvikelse skulle kunna förklaras med slarv eller misstag. Tillsammans utgör de ett mönster. Och mönstret är konsistent med det krav som kommunens strategi ställer: att en frågekomplex som rättsligt borde drivas som LAV-process eller med kommunfullmäktigemandat istället drivs som lantmäteriförrättning utan dessa förfaranden.

Förrättningslantmätaren har inte bevisligen agerat i ond tro. Men förrättningens process är så strukturerad att kommunens strategi får genomslag. Det är vad Vesterlin-utredningen pekar på när den konstaterar:

“Om kommunen överväger att förändra ansvarsfördelningen bör det framgå att en sådan fråga inte kan drivas som ett internt tjänstemannaspår eller genom kontakter med Lantmäteriet utan en öppen och samlad process där ASK involveras.”

Del 8 — Frågor som måste få svar

Till Tyresö kommun

• Vilket politiskt beslut ligger till grund för kommunens position i AB241102?
• Varför har inte fastighetsenheten involverats i ett ärende som rör kommunens egna fastigheter (Alby 1:4, 1:799, 1:1048) och 50 andelar i Alby ga:3?
• Hur går det ihop att VA-enhetens tjänstemän — inte fastighetsenhetens — företräder kommunen som juridisk person?
• Hur ser kommunen på att den rättsliga grund kommunen åberopar (advokatens PM) bygger på mindre än 25 procent av det relevanta avtalsmaterialet?

Till Lantmäteriet

• Hur kan förrättningslantmätaren framställa att ASK inte är sakägare när Lantmäteriets egen sakägarförteckning upptar ASK som sakägare med två namngivna företrädare?
• Hur kan en handläggare skriftligen redovisa sin uppfattning om ärendets utgång utan att det utgör jäv enligt 16 § förvaltningslagen?
• Hur förenas påståendet “vi prövar 6 § anläggningslagen” med påståendet att lagen inte tar hänsyn till ekonomi och genomförbarhet — när 6 § AL uttryckligen handlar om just detta?
• Vilka åtgärder vidtar Lantmäteriet för att säkerställa att det fortsatta beslutsfattandet sker på korrekt rättslig grund och av handläggare som inte tagit ställning i ärendet i förväg?

Till lokalpolitiken i Tyresö

• Har kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller någon nämnd berett frågan om avveckling av kommunens VA-driftansvar i Krusboda?
• Om inte, hur kan en kommunal strategi som påverkar 1 190 fastigheter, kommunens eget delägaransvar och ett domstolsprövat andelstal drivas utan politisk förankring?
• Vad gör de förtroendevalda för att säkerställa att 5 kap. 1 § kommunallagen efterlevs?

Till media

• Varför är denna fråga inte uppmärksammad? Den rör 1 190 fastigheter, en 11,7 miljoner kr-kalkylerad omstrukturering, ett systematiskt bortträngt politiskt mandat, och en statlig myndighet som driver kommunens linje istället för att pröva opartiskt.

Del 9 — Dokument och källor

Allt som anges på denna sida bygger på allmänna handlingar från Lantmäteriet och Tyresö kommun samt på rättsutredning av jurist Tomas Vesterlin.

Kommunens egna handlingar

• Driftingenjörens beställningsmejl till advokat, 15 september 2022
• Advokatens PM, 24 oktober 2022
• Internt kommun-PM (VA-ingenjör), 11 januari 2023
• Delegationsbeslut KS/2026:228, 30 april 2026
• Aktbilaga 75 (Tyresö kommuns yttrande i AB241102), 13 oktober 2025
• Aktbilaga 112 (kommunens VA-ingenjörs yttrande), 29 oktober 2025

Lantmäteriets handlingar

• Sakägarförteckning från sammanträde 1, 29 oktober 2025
• Närvarolista aktbilaga 314 (daterad 3 mars 2026), sammanträde 2 hölls 4 mars 2026
• Sammanträdesprotokoll aktbilaga 119, 29 oktober 2025
• Sammanträdesprotokoll aktbilaga 312, 4 mars 2026
• Aktbilaga 85, förrättningslantmätarens avvisning av ASK:s yrkanden, 25 oktober 2025
• Förrättningslantmätarens skriftliga svar till sakägare, maj 2026

Rättsutredning

• Tomas Vesterlin, “Förvaltningsstrukturen i Krusboda, är den lagenlig?”, beställt av Anläggningssamfälligheten Krusboda, 17 maj 2026

Historiska dokument

• Ramavtal mellan Tyresö kommun och Byggnads AB Konstruktör, december 1968, antaget av kommunfullmäktige § 193, 12.12.1968
• Avstyckningsförrättning, 21 november 1969
• Anläggningsbeslut för Alby ga:3, 2 november 1970
• Exploateringsavtal (etapp III) mellan Tyresö kommun och Byggnads AB Konstruktör, KSM-1970-4, godkänt av kommunfullmäktige 29 oktober 1970 § 156
• Exploateringsavtal (etapp IV) mellan Tyresö kommun och Byggnads AB Konstruktör, KSM-1971-5, 25 januari 1971
• Exploateringsavtal mellan Tyresö kommun och Stiftelsen Tyresö Bostäder, 22 september 1972
• Exploateringsavtal mellan Tyresö kommun och Stiftelsen Tyresö Bostäder, antaget av KF § 137, 25 oktober 1973
• Kommunstyrelsens beslut § 271, 11 november 1975
• Svea hovrätts utslag Ö 48/77 om andelstalet, lagakraftvunnet sedan Högsta domstolen nekat prövningstillstånd (beslut Ö 110/78, 2 augusti 1978)
• VIAK AB:s VA-projekteringsritningar, arbetsnummer 11.2493, ritningsnummer -58, fyra revisioner 1970–1972

Lagrum

• Anläggningslagen (1973:1149) — 5–13 §§, 18 §, 29 §, 30 §, 35 §
• Lag om allmänna vattentjänster (2006:412) — 6 §, 12 §, 30 §, 31 §, 34 §, 39 §, 51 §
• Lag om förvaltning av samfälligheter (1973:1150)
• Fastighetsbildningslagen (1970:988) — 4 kap. 11 §
• Kommunallagen (2017:725) — 2 kap. 3 §, 2 kap. 6 §, 5 kap. 1 §
• Förvaltningslagen (2017:900) — 5 §, 9 §, 16 §, 23 §, 27 §, 32 §
• Regeringsformen — 1 kap. 9 §
• Tryckfrihetsförordningen — 2 kap.

Rättspraxis

• Svea hovrätt Ö 48/77 / HD Ö 110/78 (PT-nekande 2 augusti 1978) — andelstalet i Alby ga:3
• NJA 2005 s. 142 — tredjemansavtal
• NJA 1971 s. 412 — tredjemansavtal
• NJA 2015 s. 939 — sakägarprövning vid omprövning av gemensamhetsanläggning
• NJA 2023 s. 104 — sakägarstatus vid delaktighetsförändring
• Mark- och miljööverdomstolen 2021-08-27 M 10104-20 — kommunens skyldighet enligt 6 § LAV

JO-beslut

• JO dnr 5255-2009 (beslut 19 maj 2010): kritik mot Lantmäteriet för att en anläggningsfråga handlagts innan skriftlig ansökan kommit in och för att en begäran om utlämnande av handlingar inte behandlats skyndsamt
• JO dnr 4056-2005 (beslut 20 november 2006): kritik mot en förrättningslantmätare som hjälpte en part att bemöta ett överklagande av lantmätarens eget beslut
• JO dnr 4002-2016 (beslut 22 maj 2017): kritik mot en förrättningslantmätare som för sökandens räkning upprättade och gav in en ansökan till en annan myndighet; serviceskyldigheten underordnad regeringsformens krav på opartiskhet
• JO dnr 3348-2016 (beslut 22 maj 2017): kritik mot en förrättningslantmätare för att han uttalade sig om en förenings styrelse och om vem som borde betala kostnaderna för en omprövning, i strid med kraven på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen
• JO 2010/11 s. 278: en myndighet som låter en utomstående med eget intresse medverka i sin verksamhet måste säkerställa att förtroendet för förfarandets objektivitet inte rubbas; det är arrangemanget i sig som bedöms

Förarbeten

• Prop. 1993/94:214, En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet (regeringen: en kommun som är part ska Lantmäteriet vara obundet av)

Doktrin

• J. Ramberg och C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022
• Marc Landeman, “Sakägarbegreppet i fastighetsbildningslagen”, Juridisk Tidskrift2024–25
• Lantmäteriets handbok om anläggningslagen
• Lantmäteriet, Huvudmannaskap för allmänna platser i detaljplan (LMV-rapport 2008:6)

Detta är ett underlag sammanställt av boende i Krusboda. Kontaktuppgifter och fulltextkällor kan tillhandahållas på begäran.