Bryter Tyresö kommun och Lantmäteriet mot lagen?
Sammanställt av boende i Krusboda i förrättningsärende AB241102. Senast uppdaterad den 27 oktober 2026.
Ett enskilt ärende om dagvattenledningar har förvandlats till en omfattande omorganisation av en av Sveriges största samfälligheter, mot de boendes vilja. De som driver på förändringarna är förrättningslantmätaren själv, några enskilda sakägare och Tyresö kommun, som vill avveckla sina avtalsbundna åtaganden för VA, sophantering och gemensam infrastruktur. Motivet är att slippa underhållskostnader för ett VA-nät som närmar sig slutet av sin livslängd. Det kommunen vill göra är omöjligt att åstadkomma genom demokratiska och lagliga vägar, men med hjälp av Lantmäteriet försöker de nu ta en administrativ omväg. Effekten om det skulle lyckas är en omfördelning av kostnader om miljontals kronor från det offentliga till privata hushåll.
Men det är inte bara Tyresö kommun som gjort fel. Hela Lantmäteriets handläggning är kantad av extremt allvarliga brister. Ärendet kallades som en fastighetsbestämning men hanteras nu som en omprövning av hela ga:3, utan ny kallelse. Hur går det ihop med reglerna om kallelse och återkallelse i 4 kap. 18 och 32 §§ fastighetsbildningslagen, som gäller genom 19 § anläggningslagen? Flera av de förslag som ska prövas är dessutom direkt motstridiga.
Och det allvarligaste av allt är att hela ärendet bygger på en utredning som hoppat över att göra det allra mest grundläggande, nämligen att pröva vem som faktiskt äger och ansvarar för de ledningar allting handlar om.
Sammanfattning
Den 1 juni 2026 publicerade Lantmäteriet nio utkast till beslut (aktbilagorna 573 till 581) i ärende AB241102, en omprövning av gemensamhetsanläggningen Alby ga:3 som binder samman 1 190 fastigheter i Krusboda. Sammanträde 3, som var utsatt till den 17 juni 2026, ställdes in den 10 juni (aktbilaga 633). Sedan juni 2026 har Länsstyrelsen i Stockholms län dessutom ett tillsynsärende om kommunens VA-ansvar i Krusboda (dnr 32800-2026). Inget beslut är fattat i förrättningen, och tillsynen är inte avgjord.
Vi vill att alla (fastighetsägare i Krusboda, lokalpress, kommunpolitiker och Lantmäteriets ledning) har sett det vi sett. Och det vi sett är två saker, dokumenterade i kommunens egna handlingar och i Lantmäteriets egen akt:
Tyresö kommun försöker bryta mot lagen om allmänna vattentjänster och en rad bindande avtal och beslut från 1967 till 1975. Strategin har inte sin grund i något politiskt beslut. Den har sin grund i en driftingenjörs mejl till en advokat den 15 september 2022.
Lantmäteriet driver kommunens linje i förrättningen istället för att pröva ärendet på saklig grund enligt 1 kap. 9 § regeringsformen. Ärendets karaktär har ändrats på myndighetens initiativ. Centrala sakägare har avvisats trots att Lantmäteriets egen sakägarförteckning upptar dem. Förrättningslantmätaren har skriftligen redovisat sin uppfattning om utfallet innan beslut är fattat.
Den här sidan visar hela bilden, steg för steg, med dokumenten i handen.
Del 1: Vad detta handlar om
I förrättningsärende AB241102 prövar Lantmäteriet, formellt, om gemensamhetsanläggningen Alby ga:3 ska omprövas. Bakom den formella ramen pågår en annan process: Tyresö kommun försöker, genom förrättningen, avveckla sitt åtagande att svara för drift och underhåll av VA-anläggningen i Krusbodaområdet.
Åtagandet sträcker sig tillbaka till 1967. Det är fastställt i en rad bindande avtal och beslut, bland dem kommunalfullmäktiges beslut den 28 september 1967 § 125, ramavtalet 1968 § 10, kommunalnämndens beslut den 21 april 1970 § 167 och anläggningsbeslutet den 23 april 1974. Det är fastighetsrättsligt säkrat och har fullgjorts av kommunen i 55 år, finansierat via den kommunala VA-taxan.
I september 2022 beställde en driftingenjör vid kommunens VA-enhet ett juridiskt utlåtande från en advokat. Ämnesraden var “Möjlighet till att komma ur gamla avtal”. Sedan dess har kommunens VA-enhet drivit en linje om avveckling av åtagandet, utan dokumenterat politiskt mandat, utan att kommunens fastighetsenhet involverats, och utan att frågan prövats genom de förfaranden lagen anvisar.
Linjen drivs idag i AB241102. Boende i Krusboda har sammanställt det här materialet för att visa varför kommunens strategi inte håller juridiskt och vilken roll Lantmäteriet spelar i processen.
Vi publicerar det här inte för att vi är emot kommunen. Vi publicerar det för att 1 190 fastighetsägare har rätt att veta vad som händer i ett ärende som direkt rör deras boendekostnader och rättigheter. Allt som anges här är belagt i allmänna handlingar från Lantmäteriet, Tyresö kommun och Länsstyrelsen i Stockholms län, i domar och JO-beslut, samt i rättsutredning av jurist Tomas Vesterlin från den 17 maj 2026.
Del 2: Vad kommunen åtog sig: 1967 till 1975
För att förstå varför kommunens nuvarande strategi är problematisk måste man först förstå vad kommunen åtog sig från början. Åtagandena är inte vaga eller traditionsbaserade. De är dokumenterade i specifika avtal och beslut.
Det började med ett strukturellt val: storkvarter
Krusboda planlades i slutet av 1960-talet. Kommunen kunde då välja mellan två modeller:
- Stadsplan med kommunalt huvudmannaskap: kommunen ansvarar för allmänna platser (gator, VA, grönytor). Detta var byggnadslagens norm för permanentbostadsområden.
- Storkvarter: stadsplaner utan allmän plats, där det som normalt skulle ha legat på allmän plats istället byggs på kvartersmark och förvaltas av fastighetsägarna gemensamt.
Tyresö kommun valde storkvarter. Detta var ett avsteg från byggnadslagens norm. Konsekvensen, som juristen Tomas Vesterlin beskriver i sin rättsutredning daterad 17 maj 2026:
“Genom att planlägga områden som storkvarter rubbas den ekonomiska rättvisan som byggnadslagen utgick från, eftersom de som bor inom ett storkvarter betalar kommunalskatt som alla andra (omfattande finansiering av allmän plats inom andra permanentbostadsområden i kommunen) men samtidigt själva får finansiera utförande och förvaltning av de egna anläggningarna.”
För att kompensera denna strukturella orättvisa åtog sig kommunen i en serie avtal och beslut att svara för viss förvaltning inom Krusboda. Det är dessa kompensationsåtaganden kommunen nu försöker avveckla.
Lantmäteriet har sagt det själv
Att kommuner lägger över ansvar och kostnader för gemensam infrastruktur på de boende är varken nytt eller okänt för Lantmäteriet. I en egen utredning, Huvudmannaskap för allmänna platser i detaljplan (LMV-rapport 2008:6), beskriver myndigheten problemet i klartext.
Utredningen gäller allmänna platser, alltså gator, vägar, torg och parker, inte vatten och avlopp. Men den belyser samma grundmönster som präglar Krusboda: att kommunen flyttar kostnadsansvar för det som egentligen är ett allmänt åtagande till enskilda fastighetsägare. Lantmäteriets slutsatser, i korthet:
- Huvudregeln är kommunalt huvudmannaskap. Kommunen ska vara huvudman för allmänna platser. Att låta de boende ta över är en undantagsregel, egentligen bara avsedd för fritidsbebyggelse och industriområden, inte för vanliga permanentbostadsområden som Krusboda.
- Praktiken strider mot lagen. Reglerna tillämpas “inte sällan på ett sätt som ... ligger bortom allt rimligt tolkningsutrymme”, och drivkraften är, med Lantmäteriets egna ord, “i grunden rent ekonomiska orsaker”: kommunerna vill slippa kostnaderna.
- De boende betalar dubbelt. Utredningen återger bedömningen att systemet leder till “en orättvis ekonomisk fördelning”, eftersom delägarna i gemensamhetsanläggningarna både betalar för sin egen anläggning och via kommunalskatten bidrar till andra gator som sköts av kommunen. Det är just den strukturella orättvisa som kommunens åtaganden i Krusboda en gång skulle kompensera för.
- Rättstillämpningen ger inte kommunerna stöd. I några avgöranden har regeringen upphävt planer där kommunen inte varit huvudman för allmänna platser i permanentbostadsområden. Utredningens slutsats är att den praktiska tillämpningen, där kommunerna i många fall väljer att inte vara huvudman, “inte har stöd i Regeringens rättstillämpning”.
Lantmäteriet har alltså, långt innan det här ärendet ens inleddes, beskrivit varför den sortens kostnadsövervältring inte håller.
1967: fullmäktige beslutar att kommunen ska äga och underhålla
Det äldsta ledet ligger före både ramavtalet och stadsplanen. Den 19 september 1967 föreslog kommunalnämnden (§ 326), och den 28 september 1967 beslutade kommunalfullmäktige (§ 125), om ett anslag på 500 000 kronor till projektering av “va-ledningar, gator m m” i Krusbodaområdet. I beslutet står:
“Kostnaden för de ovan nämnda anläggningarna, som kommer att ägas och underhållas av kommunen uppgår till ca 10.000.000 kronor.”
Kommunalnämnden uppdrog samtidigt åt ingenjörsbyrån VIAK att utföra projekteringen. Byggnadskontorets preliminära exploateringskalkyl den 28 november 1967 delade dessutom upp va-ledningarna i fyra poster: utom området, inom området, på kvartersmark och “i grunder” (cirka 1,3 miljoner kronor). Kommunen skilde alltså redan 1967 mellan ledningar på kvartersmark och ledningar i husgrunderna. Kalkylen är en planeringshandling, inte ett beslut.
Ramavtalet 1968 § 10: kärnan
I december 1968 ingick Tyresö kommun ett ramavtal med Byggnads AB Konstruktör. Avtalet antogs av kommunfullmäktige den 12 december 1968 i § 193. Avtalets § 10 säger:
“Denna samfällighet skall äga och förvalta inom kvartersmarken befintliga gångvägar, biluppställningsplatser, lekplatser, parkanläggningar m m. Kommunen åtar sig dock att ombesörja och bekosta gaturenhållningen på inom området befintliga huvud- och gångvägssystem ävensom underhåll och drift av gatubelysning och huvudledningar för vatten och avlopp allt enligt kommunens standard.”
Avtalet är både ett civilrättsligt avtal och ett kommunalfullmäktigeantaget myndighetsbeslut. Det är bindande för kommunen i två rättsliga former samtidigt. Tidplanen i § 6 specificerar att åtagandet gäller för 914 fastigheter plus centrumområde, med igångsättning 1969 till 1974.
Kommunalnämnden 21 april 1970 § 167: inom kvartersmark
Ramavtalets § 10 omsattes i konkreta beslut. Kommunalnämnden beslutade den 21 april 1970 (§ 167, dnr 106/70-034.214) med hänvisning till ramavtalet att kommunen “inom samma områden åtar sig underhållet och drift av markerade huvudledningar för vatten- och avlopp”. Beslutets ingress anger att åtagandet gäller “vissa gator och ledningar inom kvartersmark”. Kommunens eget organ läste alltså ramavtalet som ett åtagande inne på kvartersmark, fyra år före anläggningsbeslutet 1974. Beslutet gäller drift och underhåll, inte äganderätt. Kartan som visar vilka ledningar som markerades har ännu inte lämnats ut. Det är detta “nämndbeslut från 1970” som kommunen själv åberopar i sitt yttrande till länsstyrelsen 2026.
Fastighetsbildningen 1969
Redan 1969 säkrades kommunens rätt till vatten- och avloppsledningarna inom området fastighetsrättsligt. Rätten för kommunens stamfastighet Alby 1:1 att “nedlägga och vidmakthålla erforderliga ledningar för vatten och avlopp” tillkom vid en avstyckningsförrättning som fastställdes den 28 augusti 1969 (akt 01-TYE-2251). Vid avstyckningen av Krusbodas 113 atriumhustomter (akt 01-TYE-2258, sammanträde den 21 november 1969) konstaterades att de nya tomterna belastas av samma rätt. Den rätten är knuten till kommunen, gäller så länge fastigheterna existerar och kan inte upphöra genom tidens gång.
Anläggningsbesluten 1970 och 1974: vad gemensamhetsanläggningen ga:3 omfattar
Gemensamhetsanläggningen Alby ga:3 inrättades genom anläggningsbeslut den 3 juli 1970 (akt 01-TYE-2359), efter ansökan av Byggnads AB Konstruktör och Tyresö kommun. Kommunens fastigheter hade då 927 av 1 260 andelar. Beslutet ändrades den 2 november 1970 (akt 01-TYE-2362) i fråga om bland annat andelstal och förmånsrätt. Den gällande lydelsen finns i anläggningsbeslutet den 23 april 1974 (förrättning F 79/73, akt 01-TYE-2848), som vann laga kraft den 2 augusti 1978 och registrerades den 19 oktober 1978. Beslutet räknar bland annat upp:
- Gemensamma ledningar för renvatten, spillvatten och dagvatten (på kvartersmark)
- Gemensamma vägar och förbindelseleder
- Planteringar och lekplatser
- Gemensamma bollplaner
- Områdeslekplats
- Friluftsbad
- Övrig gemensam kvartersmark
Viktig precisering. Det avslutande stycket i punkt 1 i 1974 års beslut drar gränsen: “Gemensamma va-ledningar är alla sådana som är belägna på kvartersmark och omfattar ledningssträckan mellan förbindelsepunkt där kommunal ledning slutar fram till den punkt där respektive fastighetsägares enskilda ledningar vidtar.” ga:3 omfattar alltså de gemensamma ledningarna på kvartersmark mellan den kommunala förbindelsepunkten och de enskilda ledningarna. Däremot omfattar ga:3 inte huvudledningarna för vatten och avlopp. Huvudledningarna är kommunens. Det följer av den rätt som säkrades 1969 och av att anläggningsbeslutet självt skiljer ga:3:s ledningar på kvartersmark från den kommunala ledningen. Skillnaden är central: kommunen kan inte “lämna tillbaka” huvudledningarna till ga:3, eftersom de aldrig har tillhört ga:3.
Gränsen beskrevs redan 1973
Vid ASK:s styrelsesammanträde den 21 november 1973 deltog två av kommunens tjänstemän, bland dem stadsingenjören. Enligt protokollet förklarade kommunens företrädare visserligen att ledningarna på kvartersmark är samfällda, men också att “Tyresö Kommun har däremot åtagit sig skötseln av ledningarna enligt ett kommunalt beslut”, och att kommunen sköter dem “i samma utsträckning som gäller för övriga ledningar inom kommunen”. Protokollet beskriver också var gränsen gick:
“Gränsen mellan fastigheterna (atrium) och Tyresö Kommun går 0,5 meter från närmast hus liggande gemensam ledning. För radhusen ansvarar Tyresö Kommun fram till nedstigningsbrunnen vid gaveln där den gemensamma vattenmätaren är placerad. Samfälligheten svarar för ledningarna under radhusen och den enskilda fastighetsägaren 0,5 meter från den samfällda ledningen och upp i huset.”
Kommunens egen projekteringsritning för radhusen (VIAK 11.2493-18) visar samma sak: huvudledningar i stråket, brunn vid gaveln, vattenmätare innanför gaveln och en rörgrav under hela radhuslängan. Det som 1973 beskrevs som samfällighetens del är alltså i huvudsak rörgraven under radhusen, inte ett ledningsnät från områdets yttre gräns och inåt.
Exploateringsavtalen 1969 till 1973: kommunen bygger ut och anslutningsavgiften är betald
Utbyggnaden av Krusboda skedde i etapper, och för varje etapp tecknade kommunen exploateringsavtal. Etapp I och II (1969), etapp III (1970) och etapp IV (1971) ingicks med Byggnads AB Konstruktör och centrum (1972) med Stiftelsen Tyresö Bostäder (TYBO). Etapp V (1973) hade två avtal: ett med Konstruktör (KSM-1973-7, den 4 juni 1973, 182 radhus) och ett med TYBO (antaget av kommunfullmäktige den 25 oktober 1973 § 137). Avtalen är uppbyggda på samma sätt och säger två saker som är centrala här.
För det första åtar sig kommunen att bygga ut VA. I 1970 och 1971 års avtal står att “kommunen enligt 4 § ramavtalet åtagit sig att bygga ut gator, ledningar och gångvägar till området och va-anläggningar”. Det är kommunen, inte exploatören, som bygger VA-nätet.
För det andra är VA-anslutningsavgiften inkluderad i markpriset för varje såld tomt. Avtalen anger att “anslutningsavgift för vatten och avlopp anses ha blivit erlagd”. Pengarna gick till kommunen, vid varje försäljning.
Samtliga avtal antogs dessutom av kommunfullmäktige, vilket ger dem dubbel rättslig karaktär: civilrättsligt avtal och kommunalt beslut samtidigt.
Vesterlin-utredningen är tydlig om konsekvensen:
“Av exploateringsavtalet framgår vidare att exploatören har erlagt anslutningsavgifter för va-anläggningar. Kommunen saknar därför möjlighet att ta ut anläggningsavgifter på nytt för boende inom Krusboda, avseende dessa ledningar.”
Kommunstyrelsens beslut § 271, den 11 november 1975
Sju år efter ramavtalet bekräftade kommunstyrelsen formellt kommunens infrastrukturansvar för utbyggnadsetapp V, med samma uppbyggnad som kommunalnämndens beslut 1970: kommunen “åtar sig underhåll och drift av markerade huvudledningar för vatten och avlopp” inom etappen. Detta är ett politiskt antaget beslut som dokumenterar att åtagandet inte är passiv hävd utan formellt politiskt antaget, och uppdaterat, under utbyggnadsfasen.
VIAK-ritningarna 1970 till 1972
VA-projekteringen i Krusboda upprättades av VIAK AB på uppdrag av Tyresö kommunalnämnd (19 september 1967 § 326). Kommunen var byggherre. Det finns fyra revisioner inklusive friluftsbadets ledningar (Rev D 1972).
Det domstolsprövade andelstalet (mål Ö 110/78)
Andelstalen i Alby ga:3 har prövats i domstol. Svea hovrätt bestämde i utslag den 27 december 1977 (mål Ö 48/77) bland annat ⅔-andelstal för villaområdets 43 fastigheter, på grund av väsentligt mindre nytta. Sammanlagt blev det 1 361 ⅔ andelar. Utslaget vann laga kraft sedan Högsta domstolen den 2 augusti 1978 beslutade att inte meddela prövningstillstånd (mål Ö 110/78). Andelstalet är alltså domstolsprövat och lagakraftvunnet. Det kan omprövas, men bara om någon av förutsättningarna i 35 § första stycket anläggningslagen är uppfylld. Dessutom gäller 35 § andra stycket: vid den nya förrättningen “får det inte beslutas om en sådan ändring i fråga om kretsen av fastigheter som deltar i en gemensamhetsanläggning eller en fastighets andelstal att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt”.
55 år av kommunal drift
Sedan 1970 har kommunen ansvarat för drift och underhåll av VA-anläggningen i Krusboda. Detta är dokumenterat i kommunens egna handlingar. Vesterlin-utredningen, driftingenjörens eget mejl 2022, advokatens PM 2022 och VA-ingenjörens interna PM 2023: alla erkänner att kommunen “hanterat”, “skött”, “ansvarat för” VA-anläggningen.
Debiteringen visar samma sak. I brev den 24 mars 1975 skrev kommunens drätselkontor att “Tyresö kommun levererar renvatten och mottar avloppsvatten från Krusboda”. Fram till dess hade samfälligheten fördelat och inkasserat avgiften för radhus med gemensam mätare. Från 1975 fakturerar kommunen fastighetsägarna direkt: “Betalning av vattenavgifter skall alltså hädanefter ske direkt till Tyresö kommun.” Kommunen har själv skrivit till länsstyrelsen i september 2026 att den “hela tiden haft ansvar för drift och underhåll av huvuddelen av va-anläggningen i området”.
Vad ägs av vem?
| Egendom | Vem äger? | Lagrum |
|---|---|---|
| Privat tomt | Fastighetsägaren, 100 % | Allmän fastighetsrätt |
| Samfälld mark (S:1 till S:8) | Delägarfastigheterna gemensamt | 1 kap. 3 § FBL |
| Gemensamhetsanläggningens funktioner (vägar, bad, lekplatser m.m.) | Förvaltas av ASK för delägarna | Anläggningslagen + SFL |
| Gemensamma VA-ledningar på kvartersmark (fram till förbindelsepunkt) | Förvaltas av ASK för delägarna (del av ga:3) | Anläggningsbeslutet 23.4.1974 (akt 01-TYE-2848) + SFL |
| VA-huvudledningar i Krusboda | Tyresö kommun | Servituten 1969 + anläggningsbeslutet 1974 + 2 och 6 §§ LAV (rättsligt bestämmande inflytande, verksamhetsområde) |
Detta är utgångsläget. Inget i det här ligger till tvist. Allt vilar på en rad bindande avtal och beslut från 1967 till 1975: kommunalfullmäktiges beslut 1967 § 125, ramavtalet 1968 § 10, avstyckningarna 1969, kommunalnämndens beslut 1970 § 167, anläggningsbesluten 1970 och 1974, exploateringsavtalen 1969 till 1973 och kommunstyrelsens beslut 1975 § 271. Därtill kommer 55 års dokumenterad drift. Inget av detta är upphävt.
Del 3: Vad kommunen försöker göra nu
I september 2022 startade en process som vid första anblicken kunde verka tekniskt obetydlig. Vid närmare granskning visar den sig vara en av de större strukturella förändringarna i Krusbodas femtioåriga historia, och initierad utan dokumenterat politiskt mandat.
15 september 2022: beställningsmejlet
Den 15 september 2022, klockan 13:34, skrev en driftingenjör vid Tyresö kommuns VA-enhet ett mejl till en advokat. Ämnesraden: “Möjlighet till att komma ur gamla avtal.” Mejlet i sin helhet:
“Hej. Jag undrar om ni har möjlighet att bistå Tyresö kommuns Va avd i bedömning av möjligheten att komma ur ett gammalt ramavtal från 1968. I avtalet förbinder sig kommunen att sköta va nätet i en stor samfällighet, vilket vi anser strida mot lagen om allmänna vatten tjänster. Vi önskar få detta prövat.”
Tre observationer:
Beställaren är driftingenjör. Inte jurist, inte chef, inte politisk företrädare. Beställningen utgår från operativ driftsnivå.
Beställningen är slutsatsformulerad. Driftingenjören skriver redan i beställningen att kommunen “anser strida mot LAV”. Uppdraget är att bekräfta, inte fritt pröva.
Uppdraget är “möjlighet att komma ur”. Det är inte en oberoende rättsutredning. Det är partsuppdrag.
24 oktober 2022: advokatens PM levereras
Fem veckor senare levererade advokaten ett 3-sidigt PM till kommunen. PM:et argumenterar för att kommunens åtagande sedan 1970 skulle ha varit “lagstridigt” och att kommunen kan komma ur det.
Genom delegationsbeslut KS/2026:228 (30 april 2026) har kommunen erkänt vilket underlag advokaten faktiskt arbetade på: ramavtalet 1968, ett eller flera exploateringsavtal från 1969 och 1971, samt förrättningsakt 2366 (avstyckningen för TYBO-radhusens kvarter). Det är allt.
Advokaten arbetade alltså inte på:
- Exploateringsavtalen 1972 § 11 och 1973 § 13 (med anslutningsavgift inkluderad)
- Avstyckningen 1969
- Anläggningsbesluten för ga:3 (1970 och 1974)
- Kommunstyrelsens beslut § 271 (1975)
- Andelstalsavgörandet (Svea hovrätts utslag Ö 48/77, lagakraftvunnet sedan HD nekat prövningstillstånd Ö 110/78)
- VIAK-ritningarna
- De omkring 1 190 köpeavtalen 1974 till 1975
Advokaten arbetade på mindre än 25 % av relevant material. De dokument som direkt motbevisar PM:ets huvudteser (särskilt 1973-avtalets § 13 och den rätt som säkrades 1969) fanns inte i underlaget. PM:et är därmed inte en oberoende rättsutredning, utan en advokats argument på ofullständig grund.
11 januari 2023: internt kommun-PM operationaliserar strategin
Den 11 januari 2023 levererade en VA-ingenjör ett PM till “Internt VA”. PM:et omsätter advokatens utlåtande i en operativ plan:
- 17 nya förbindelsepunkter mot ASK
- Två större omläggningar (Position 9 vid Nyforsvägen, Position 13 vid villaområdet)
- Grov kostnadsuppskattning: 11,7 miljoner kronor
De 17 förbindelsepunkter som Lantmäteriet placerar i områdets utkant i beslutsutkast 580 (juni 2026) är samma 17 punkter som kommunen planerade i detta interna PM 2023.
VA-ingenjören formulerar kommunens centrala juridiska tes:
“VA-anläggningen som finns inom samfälligheten ASK driftas och underhållas av samfälligheten då det är de juridiska ägarna av anläggningen.”
Påståendet att ASK är “juridiska ägare” av VA-anläggningen är centralt för hela strategin. Det är också, som vi visar nedan, fastighetsrättsligt grundlöst.
PM:et adresseras till “Internt VA”. Det går inte till politisk instans, inte till stadsjuristen, inte till kommunstyrelsen för beredning.
November 2024 till mars 2026: strategin förs in i förrättningsärendet
Den 16 september 2024 inkom ansökan om förrättningsärende AB241102 enligt förrättningens dagbok (protokollet från sammanträde 1, aktbilaga 119 s. 2, anger 6 september 2024), ursprungligen som en avgränsad fastighetsbestämning av en dagvatten- och ansvarsfråga rörande en enskild fastighet. Lantmäteriet lade upp ärendet i september 2024. Under hösten 2025 ändrades ärendets karaktär till en omprövning av hela gemensamhetsanläggningen Alby ga:3, på Lantmäteriets initiativ.
Kommunen var tidigt med. Den 11 oktober 2025, dagen efter ändringsyrkandet, mejlade förrättningslantmätaren kommunen och bifogade kallelsen och det nya yrkandet (aktbilaga 75). Övriga sakägare underrättades den 17 oktober (aktbilaga 67), sex dagar senare. Kommunens VA-ingenjör svarade den 13 oktober att “kommunen tagit ett för stort ansvar för drift och underhåll för området”, att bakgrunden är oklar, och att ordningen inte kan fortsätta eftersom den “avviker från likabehandlingsprincipen för VA-kollektivet”.
I aktbilaga 66 (10 oktober 2025) och i förrättningens dagbok framgår att sökanden ändrade sitt yrkande “efter vårt kontakt” med förrättningslantmätaren. Det är förrättningslantmätaren själv som drev fram utvidgningen. Sökanden formaliserade den.
Det centrala beviset: kommunen erkänner att inga politiska beslut finns
Den 30 april 2026 fattade Tyresö kommun delegationsbeslut KS/2026:228 i ett ärende om utlämnande av handlingar. Beslutet erkänner skriftligen att det inte finns:
- Mötesanteckningar / minnesanteckningar / protokoll från möten i ärendet
- Delegationsbeslut, tjänstemannabeslut eller politiska beslut kopplade till uppdraget
- Utkast eller interna kommentarer
Enligt 5 kap. 1 § kommunallagen ska kommunfullmäktige besluta i ärenden av “principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen”. En kommunal omfördelning av VA-driftansvar som påverkar 1 190 fastigheter, kommunens eget delägaransvar i ga:3 och ett domstolsprövat andelstal är ett sådant ärende.
Tyresö kommun har själv i delegationsbeslut bekräftat att inget sådant politiskt beslut finns. Hela strategin har sin dokumenterade ursprungspunkt i en driftingenjörs mejl till en advokat den 15 september 2022.
Del 4: Här är vad kommunen säger, och här är vad lagen säger
För att avgöra om kommunens strategi är förenlig med lag måste vi titta påstående för påstående.
4.1 Kommunen säger: “Åtagandet är lagstridigt sedan 1970”
Vad det skulle innebära: Att kommunen hade agerat olagligt i 55 år. Att taxan vore för hög sedan 1970. Att fastighetsägarna hade haft rätt till återbetalning.
Vad lagen säger: Anslutningsavgifterna för VA är betalda till kommunen via markpriset enligt exploateringsavtalen 1972 § 11 och 1973 § 13. Driften finansieras via den lagstadgade VA-taxan enligt 30 § LAV. Åtagandet sker alltså mot ersättning, inte gratis och inte “utan ersättning” som advokatens PM påstår.
Slutsats: Påståendet förutsätter att åtagandet är obetalt. Det är det inte. Påståendet är fel.
4.2 Kommunen säger: “Gamla avtal är uttjänta”
Vad det skulle innebära: Att åtagandet skulle ha förlorat sin verkan på grund av tidens gång.
Vad lagen säger: Civilrättsliga avtal upphör genom uppsägning, hävning eller domstolsprövning, inte genom påstående om “uttjänthet”. Fastighetsrättsligt säkrade rättigheter förlorar inte sin verkan genom tidens gång. Förvaltningsrättsligt antagna åtaganden (som ramavtalet 1968 som antogs av kommunfullmäktige § 193) kan endast omprövas genom motsvarande fullmäktigebeslut.
Dessutom har kommunens åtagande uppdaterats efter 1968. Kommunstyrelsens beslut § 271 den 11 november 1975 bekräftade kommunens infrastrukturansvar för etapp V, sju år efter ramavtalet. Ett åtagande som politiskt bekräftats 1975 är inte “uttjänt” 2022.
Slutsats: Påståendet saknar rättslig grund. Åtagandena gäller.
4.3 Kommunen säger: “ASK är de juridiska ägarna av VA-anläggningen”
Vad det skulle innebära: Att kommunen kunde “lämna tillbaka” ledningarna till en ägare som är samfälligheten.
Vad lagen säger: Ga:3 omfattar enligt anläggningsbeslutet de gemensamma ledningarna på kvartersmark mellan förbindelsepunkten där kommunal ledning slutar och de enskilda ledningarna. Tvisten gäller var förbindelsepunkten ligger. För att huvudledningarna ska ingå i ga:3 måste det finnas ett beslut eller avtal som för över dem från kommunen. Inget sådant finns. Däremot finns nio omständigheter som visar att huvudledningarna är kommunens och att kommunen har rättsligt bestämmande inflytande över dem:
| # | Bevis | Vad det visar |
|---|---|---|
| 1 | Fastighetsbildningen 1969 | Kommunens rätt till VA-ledningarna säkrad redan vid avstyckningen |
| 2 | Anläggningsbeslutet 23.4.1974 (akt 01-TYE-2848) | ga:3 omfattar gemensamma ledningar på kvartersmark från förbindelsepunkten där kommunal ledning slutar, vägar, lekplatser, bad m.m., inte huvudledningarna |
| 3 | Ramavtal 1968 § 10 | Kommunens leverans-åtagande |
| 4 | Exploateringsavtal 1972 § 11 + 1973 § 13 | Anslutningsavgift betalad till kommunen |
| 5 | KS § 271 (11 november 1975) | Kommunens infrastrukturansvar formellt beslutat |
| 6 | VIAK-ritningarna 1970 till 1972 | Kommunen som byggherre |
| 7 | 55 års dokumenterad drift | Hävd hos kommunen |
| 8 | 2 och 6 §§ LAV (verksamhetsområdet) | Inom verksamhetsområdet ska vattentjänsterna ordnas genom en allmän va-anläggning, som kommunen har rättsligt bestämmande inflytande över |
| 9 | 30 § LAV + taxa | Driften av huvudledningarna finansieras via kommunens va-taxa |
Jurist Tomas Vesterlin (civilingenjör i lantmäteri) konstaterar i rättsutredning från 17 maj 2026 att det, i de delar där kommunen har servitut för va-ledningar, är rimligt att utgå från att kommunen också äger ledningarna, eftersom de ligger inom kommunalt verksamhetsområde och därmed är allmänna va-ledningar.
Slutsats: Huvudledningarna ingår inte i ga:3, och ASK förvaltar dem inte. Påståendet att ASK är juridisk ägare av VA-anläggningen i Krusboda är fastighetsrättsligt grundlöst.
4.4 Kommunen säger: “Splittring ger boende större möjlighet att påverka”
Förrättningslantmätaren har i skriftligt svar till sakägare under maj 2026 framfört följande:
“En viss splittring skulle ju även kunna leda till att den boende har större möjlighet att påverka hur dennes pengar används. Att betala för reparationer av saker som inte ens berör denna persons fastighet är kanske mindre intressant än att kunna påverka så att man betalar för är sådant som direkt påverkar en själv och ens fastighet.”
Vad det skulle innebära: Att fastighetsägaren genom mindre samfälligheter får mer direkt kontroll över anläggningar nära fastigheten.
Vad lagen säger: I svenskt samfällighetssystem finns bara två kategorier av kostnader: privata och gemensamma.
- Privata kostnader är fastighetens egna: du betalar 100 % själv.
- Gemensamma kostnader är allt som ingår i gemensamhetsanläggningen. Alla delägare betalar enligt sitt andelstal.
Andelstalet är knutet till fastighetens nytta av anläggningen som helhet, inte till geografisk närhet. Att domstol fastställde ⅔-andelstal för villaområdets 43 fastigheter (Svea hovrätts utslag, lagakraftvunnet sedan Högsta domstolen nekat prövningstillstånd i mål Ö 110/78) är ett exempel: andelstalet hanterar olika nytta, inte närhet. Det finns ingen tredje kategori där en delägare betalar mer för det som “berör” hens fastighet och mindre för det som inte gör det.
Vägen utanför fastigheten tillhör dessutom inte fastighetsägaren personligt. Den ligger på samfälld mark och ägs gemensamt av delägarfastigheterna enligt 1 kap. 3 § fastighetsbildningslagen, inte av ASK och inte av kommunen. Den fastighetsrättsliga konstruktionen förändras inte av att fler eller färre samfälligheter bildas.
Slutsats: Påståendet är fastighetsrättsligt grundlöst. Den enda situation där argumentet skulle ge fastighetsägaren mer direkt kontroll är om kommunen tog över anläggningarna, motsatsen till vad strategin syftar till.
4.5 Kommunen säger: “Likställighetsprincipen kräver avveckling”
Vad det skulle innebära: Att andra kommuninvånare betalar för Krusbodabornas VA-anläggning, vilket skulle utgöra otillåten subvention.
Vad lagen säger: Likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § kommunallagen tillåter särbehandling om det finns “sakliga skäl”. Krusbodas situation är inte resultat av att kommunen subventionerar de boende. Det är resultat av att kommunen själv valde storkvarter-modellen 1970 och därigenom skapade en strukturell orättvisa som åtagandena kompenserar för.
Vesterlin-utredningen är tydlig:
“Som redovisats ovan innebär inte kommunens agerande en ekonomisk subvention till de boende i Krusboda. Det är i stället en åtgärd som vidtas i syfte att likställa fastighetsägarna i Krusboda med övriga fastighetsägare i kommunen. Åtgärden bygger på objektiv och saklig grund.”
Slutsats: Likställighetsprincipen utgör grunden för åtagandet, inte ett skäl att avveckla det.
4.6 Kommunen säger: “Vi prövar 6 § anläggningslagen”
Förrättningslantmätaren har skriftligen angett att förrättningen prövas enligt 6 § anläggningslagen.
Vad lagen säger: Att 6 § AL prövas är i sig riktigt. Lantmäteriets handbok om anläggningslagen (avsnitt 35.2) säger: “Vid en omprövning gäller samma materiella regler som vid inrättandet av en helt ny anläggning.” Vid förrättningen ska alltså, förutom förutsättningarna för omprövning enligt 35 § första stycket, prövas om villkoren i 5 till 11 §§ AL är uppfyllda. Båtnaden enligt 6 § ska därmed vägas.
Problemet är ett annat. Förrättningslantmätaren skriver i samma svar två meningar som inte kan gå ihop:
| Mening A | Mening B |
|---|---|
| “Vid prövningen som pågår finns det ingenstans i anläggningslagen där hänsyn ska tas till det du beskriver” (svar på fråga om ekonomi och genomförbarhet) | “Vi prövar 6 § anläggningslagen. Den säger att en gemensamhetsanläggning får inrättas endast om fördelarna av ekonomisk eller annan art av anläggningen överväger de kostnader och olägenheter som anläggningen medför.” |
Mening A säger att inget sådant ska vägas. Mening B säger uttryckligen att kostnader, olägenheter och ekonomiska fördelar ska vägas. Båda kan inte vara sanna samtidigt.
Slutsats: Förrättningslantmätaren motsäger sig själv om vad som prövas. Enligt 6 § AL och Lantmäteriets egen handbok ska kostnader och olägenheter vägas, också vid en omprövning.
Sex sätt detta strider mot lagen, sammanfattat
| # | Lagrum | Vad strategin bryter mot |
|---|---|---|
| 1 | 30 § LAV (självkostnadsprincipen) | Dubbeluttag om både taxa och separat fakturering |
| 2 | 31, 34 §§ LAV (taxabundenhet) | VA-avgift får bara tas ut via taxan |
| 3 | 2 kap. 3 § kommunallagen (likställighet) | Krusbodaborna särbehandlas utan saklig grund |
| 4 | 2 kap. 6 § kommunallagen (självkostnad) | Överuttag |
| 5 | 1 § andra stycket AL | Anläggningslagen “gäller inte heller en allmän vatten- och avloppsanläggning”; den kan inte läggas i en gemensamhetsanläggning |
| 6 | Pacta sunt servanda (avtalsbundenhet) | Bindande avtal och beslut från 1967 till 1975 kan inte avvecklas ensidigt |
Del 5: De lagliga vägar kommunen inte har valt
Att kommunen vill förändra ansvarsfördelningen är legitimt i sig. Frågan är hur det görs. Det finns flera rättsligt anvisade vägar. Ingen av dem är AB241102. Och varje sådan väg har kommunen valt bort.
Alternativ A: Förbindelsepunkter enligt 12 § LAV
Det är huvudmannen, alltså kommunen, som ska bestämma en förbindelsepunkt för varje fastighet inom verksamhetsområdet (12 § första stycket LAV). Punkten ska finnas i fastighetens omedelbara närhet, om det inte finns särskilda skäl för en annan placering (12 § andra stycket). Huvudmannen ska samråda med och därefter informera fastighetsägaren om punktens läge (12 § tredje stycket). Lagen kräver alltså samråd med varje fastighetsägare, inte en överenskommelse med ASK. Enligt förarbetena står förbindelsepunkten “för en rättslig reglering och avser inte i första hand en fysisk anordning” (prop. 2005/06:78).
En punkt strax utanför föreningsområdet, långt från de enskilda fastigheterna, är svår att förena med andra stycket. Tyresö kommun har prövat den vägen förut. I MÖD 2021:22 (mål F 5638-20, dom 2021-04-21) hade kommunen placerat förbindelsepunkter cirka 70 meter från fastighetsgränsen, vilket underkänts i parallella mål. Mark- och miljööverdomstolen fann att det då inte längre fanns något behov av en gemensamhetsanläggning för vatten- och avloppsledningar, upphävde den och ställde in förrättningen i den delen. Tyresö kommun, som var sökande, fick betala 65 procent av förrättningskostnaderna.
Alternativ B: Inlösen enligt 39 § LAV
Kommunen kan formellt lösa in en enskild VA-anläggning från en samfällighet och införliva den i den allmänna anläggningen. Detta kräver:
- Att anläggningen faktiskt är enskild (vilket vi visat inte gäller huvudledningarna)
- Att kommunen betalar för anläggningen
- Att samfälligheten ansöker om omförrättning för att exkludera VA från ga:3
Inget av detta är initierat. Vägen är dessutom kostsam för kommunen.
Alternativ C: Väckande hos länsstyrelsen enligt 51 § LAV
Fastighetsägare kan väcka frågan hos länsstyrelsen och kräva att kommunen formellt tar över ansvaret enligt 6 § LAV. Vesterlin-utredningen lyfter just denna möjlighet med stöd av Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 augusti 2021 i mål M 10104-20 (MÖD 2021:12):
“En fastighetsägare inom kollektivet kan när som helst kräva att kommunen ska ta det ansvar som regleras i 6 § LAV. Så kan ske också i fråga om befintliga gemensamhetsanläggningar. Hörsammar inte kommunen kravet... kan länsstyrelsen... förelägga kommunen att vidta åtgärder, 51 § LAV.”
Denna väg leder dock till motsatsen av vad kommunen vill: kommunen tvingas att utvidga sitt ansvar, inte avveckla det. Sedan juni 2026 har länsstyrelsen ett tillsynsärende om just kommunens ansvar enligt 6 § LAV i Krusboda (se Del 8).
Alternativ D: Kommunfullmäktigebeslut
Kommunen kan, som politisk instans, fatta beslut om förändring genom fullmäktige. Detta kräver dock:
- Politiskt mandat
- Öppen process
- Beredning enligt 5 kap. 1 § kommunallagen
- Hänsyn till likställighet, ekonomi och konsekvenser för fastighetsägarna
Inget sådant beslut har fattats. Kommunen har själv erkänt det i delegationsbeslut KS/2026:228.
Varför kommunen inte har valt någon av dessa vägar
| Alternativ | Varför kommunen inte valt det |
|---|---|
| 12 § LAV | Punkten ska ligga i fastighetens omedelbara närhet och bestämmas efter samråd med varje fastighetsägare (12 § andra och tredje stycket) |
| 39 § LAV | Kostsam för kommunen + förutsätter att anläggningen är enskild |
| 51 § LAV | Leder till att kommunen tvingas utvidga ansvaret |
| KF-beslut | Kräver politiskt mandat, som saknas |
Varje rättsligt anvisad väg kostar kommunen antingen pengar eller kräver politisk vilja som inte finns. Ingen av dem är öppen för kommunen i nuvarande form.
Del 6: Kommunens enda kvarvarande väg
Här blir bilden fullständig.
När alla rättsligt anvisade vägar är blockerade, antingen för att de kostar för mycket eller för att de kräver politiska beslut som kommunen inte vill eller kan ta, återstår bara en enda väg för kommunen att åstadkomma utfallet: att utnyttja förrättningsärendet AB241102.
AB241102 är inte ett alternativ för kommunen. Det är det enda alternativet som är öppet.
Detta förklarar hela mönstret av processuella avvikelser som framgår av handlingarna i ärendet:
Den intensiva tjänstemannakontakten med Lantmäteriet från oktober 2025. Två arbetsmöten (13 februari och 30 mars 2026) och ett samtal (8 april 2026) mellan förrättningslantmätaren och kommunens VA-ingenjör framgår av förrättningens dagbok. Utöver korta dagboksposter och mejl finns inga minnes- eller tjänsteanteckningar.
Att frågan körs som lantmäteriförrättning istället för LAV-process. Valet av förfarande har ekonomisk betydelse. LAV-processen kräver antingen kommunens egna pengar eller länsstyrelsens prövning. Lantmäteriförrättningen kräver varken eller. Meddelas ett anläggningsbeslut ska förrättningskostnaderna enligt 29 § AL “fördelas mellan ägarna av de fastigheter som ska delta i anläggningen efter vad som är skäligt”. Ställs förrättningen in gäller i stället 29 § AL jämförd med 2 kap. 6 § fastighetsbildningslagen: “Avvisas ansökan eller inställes förrättning, skall sökanden betala uppkomna kostnader, om icke särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem.”
Frånvaron av politiskt mandat. Det finns inget dokumenterat politiskt beslut bakom kommunens linje (delegationsbeslut KS/2026:228). Kommunen har själv skrivit till Lantmäteriet att det inte finns något “politiskt beslutat ställningstagande” om att ändra ansvarsfördelningen (aktbilaga 828, 2 juli 2026). Även kommunens yttrande till länsstyrelsen fattades som ett ordförandebeslut i brådskande ordning, inte av nämnden i sammanträde (se Del 8). Frågan har alltså inte prövats i den politiska ordningen och dess offentlighet.
Off-record-möten med utvalda sakägare. Kommunens VA-enhet planerade och genomförde möte den 25 mars 2026 med en av villaområdets sakägare, utan att mötet aktbilageförs. Kartmaterial cirkulerar mellan kommunen, utvalda sakägare och förrättningslantmätaren utan att framgå av akten.
Att förrättningslantmätaren tagit ställning innan beslut. “En viss splittring skulle ju även kunna leda till...”, formulerat skriftligt till sakägare, innan något beslut är fattat.
Var för sig kan avvikelserna ha olika förklaringar. Sammantaget pekar de i samma riktning som kommunens strategi.
För kommunen är AB241102 inte ett alternativ bland flera. Det är det enda alternativet som är öppet. Och det är därför Lantmäteriets roll är så central: utan Lantmäteriets medverkan finns inget annat sätt för kommunen att åstadkomma utfallet.
Del 7: Hur Lantmäteriet hjälper kommunen
Den fråga som naturligt följer är: vad gör Lantmäteriet?
Lantmäteriet ska enligt 1 kap. 9 § regeringsformen och 5 § andra stycket förvaltningslagen handlägga ärenden på saklig och opartisk grund. Vid en granskning av handlingarna i AB241102 framgår att den principen inte upprätthålls. Sju konkreta processuella avvikelser är dokumenterade.
1. Ärendet ändrades på Lantmäteriets initiativ
Ärendet inleddes som fastighetsbestämning av en dagvattenfråga. Under hösten 2025 ändrades det till omprövning av hela Alby ga:3. Av aktbilagor 24, 48 och 85 framgår att förrättningslantmätaren själv föreslagit utvidgningen. I sökandens omformulerade yrkande (aktbilaga 66) anges uttryckligen att ändringen skett “efter vårt kontakt” med förrättningslantmätaren. Förrättningslantmätaren har skrivit fram ärendet; sökanden formaliserade.
Kallelsen till sammanträde 1 (aktbilaga 31 och 32, 13 september 2025) angav ärendet som en fastighetsbestämning av dagvattenledningarna. Sökanden ändrade yrkandet den 10 oktober (aktbilaga 66), och Lantmäteriet meddelade övriga sakägare den 17 oktober att fastighetsbestämningen inte längre gällde (aktbilaga 67). Sammanträdet hölls på det ursprungliga datumet den 29 oktober 2025, utan ny kallelse. Vid sammanträde 2 beskrev förrättningslantmätaren utskicket som skickat “några veckor innan sammanträdet” (aktbilaga 312 s. 13). I verkligheten var det 12 dagar.
Vid sammanträde 1 klargjorde förrättningslantmätaren enligt protokollet att “ändringen av yrkandet inte avser någon annan sak än samma fråga, bara att den ska hanteras med annan lagstiftning” (aktbilaga 119 s. 3). Samma kväll föreslog hon själv att “dela upp gemensamhetsanläggningen i flera separata gemensamhetsanläggningar”, ett förslag som enligt protokollet byggde på “den information som kommit flm tillhanda” (s. 14). Hon uppmanade sakägarna att komma in med yrkanden om fler saker skulle omprövas (s. 13). Yrkandena om att dela upp ga:3 områdesvis kom därefter. (Två dagar före sammanträdet hade sakägare på Flåhackebacken redan yrkat bland annat utträde och separat anläggning för en del av fastigheterna, aktbilaga 80.) Som skäl för att 35 § AL var uppfylld angavs först att anläggningsbeslutet är “mycket gammalt” (s. 9). Hon föreslog också arbetsgrupper som hon själv skulle dela in (s. 16); vid sammanträde 2 konstaterades att inga arbetsgrupper skulle tillsättas (aktbilaga 312).
Det här är ingen bagatell. Justitieombudsmannen har slagit fast att initiativet till och innehållet i en förrättning ska utgå från sakägarnas egen skriftliga ansökan, inte från myndigheten. I beslut den 19 maj 2010 (JO dnr 5255-2009) kritiserade JO Lantmäteriet för att en förrättningslantmätare drivit en anläggningsfråga och vidtagit myndighetsåtgärder i den innan en skriftlig ansökan kommit in. JO:s slutsats var att handläggningen “varit bristfällig”. Samma drivkraft syns i AB241102: det är myndigheten som föreslår omprövningen, och sökanden som ändrar sitt yrkande “efter vårt kontakt”. Initiativet kommer från Lantmäteriet, inte från de boende.
2. “ASK är inte sakägare”, i strid med Lantmäteriets egen sakägarförteckning
Förrättningslantmätaren har vid upprepade tillfällen, både skriftligen och muntligen, anfört att Anläggningssamfälligheten Krusboda inte är sakägare i förrättningen och inte företräder sina medlemmar i den. Hållningen kan följas, och den hårdnar, från det att ärendet ändrade karaktär hösten 2025 fram till sammanträde 2 i mars 2026.
Skriftligen, 25 oktober 2025 (före det första sammanträdet). I svar på ASK:s yrkande skriver förrättningslantmätaren:
“Jag behöver förtydliga för er att det endast är i ärenden av enklare slag enligt 35 § anläggningslagen som föreningen företräder medlemmarna. Det gör ni inte i denna förrättning…” (aktbilaga 85)
“Det är inte ni som representerar medlemmarna, de representerar sig själva.” (aktbilaga 85, svar på ASK:s yrkande punkt 4)
Samma dag, i mejl till en annan sakägare:
“ASK företräder inte sakägarna i förrättningen.” (aktbilaga 88)
Muntligen, sammanträde 1, 29 oktober 2025. På fråga om ASK kan kalla till en extra stämma:
“Flm svarar att ASK är en förvaltande förening och företräder inte delägande fastigheter i en sådan situation.” (Sammanträdesprotokoll, aktbilaga 119, sida 18)
Muntligen, sammanträde 2, 4 mars 2026. Nu uttrycks det rakt, att ASK inte ens är part:
“Det bör noteras att ASK inte är sakägare i denna förrättning och därmed inte heller är behöriga att inkomma med yrkanden själva.” (Sammanträdesprotokoll, aktbilaga 312, sida 3)
“Närvarande påpekar att flm ska sätta sig med ASK för att diskutera frågorna men flm säger att ASK inte är sakägare.” (Aktbilaga 312, sida 14)
Skillnaden är inte semantisk. Att en förening inte företräder sina medlemmar är en sak; att den inte är sakägare är en annan och mer långtgående. Det är den senare, hårdare hållningen som står i strid med Lantmäteriets egen sakägarförteckning, där ASK formellt är upptagen som sakägare i förrättningen, med adress och två namngivna företrädare. Den förteckningen (aktbilaga 118) låg dessutom inte i akten utan fick begäras ut särskilt.
Lagen ger också föreningen en egen ställning. Enligt 18 § andra stycket anläggningslagen får en samfällighetsförening, efter beslut av föreningsstämman, begära förrättning som angår en gemensamhetsanläggning under föreningens förvaltning. ASK är alltså, enligt lagen, en aktör med egen initiativrätt i just de frågor om ga:3 som förrättningen gäller. Det är svårt att förena med beskedet att ASK inte ens får komma in med yrkanden.
Ny uppgift 21 maj 2026. Denna dag antecknas i förrättningens dagbok “Kallelse skickad till berörda GA”, och ärendet beskrivs nu formellt som “Anläggningsåtgärd (omprövning) berörande Alby ga:3 mfl”. En kallelse är det processuella instrument med vilket förrättningslantmätaren kallar sakägare till sammanträde. Reglerna om sammanträde och kallelse finns i 4 kap. fastighetsbildningslagen och tillämpas i anläggningsförrättningar via 19 § anläggningslagen. Icke-sakägare kan underrättas, men de kallas inte. Att över huvud taget kalla berörda gemensamhetsanläggningar till sammanträde förutsätter alltså att de behandlas som parter. Det skärper motsägelsen: en gemensamhetsanläggning kan inte samtidigt vara så berörd att den kallas och så ovidkommande att dess förvaltare inte är sakägare. Och eftersom ärendet enligt sin egen beskrivning omprövar ga:3, är ga:3 (den anläggning som ASK förvaltar) den mest berörda anläggningen av alla. Antingen behandlas ASK nu som part, vilket motsäger de tidigare beskeden, eller så utesluts förvaltaren av just den anläggning som omprövas.
Samma mönster gäller kommunen. I aktbilaga 312 (sida 9) anför förrättningslantmätaren att “kommunen inte är sakägare i förrättningen”. Men kommunen äger 50 andelar i Alby ga:3 (fastigheterna Alby 1:4, 1:799 och 1:1048, se aktbilaga 119 sida 4) och är därmed delägare i den anläggning som omprövas. En delägare i en gemensamhetsanläggning är sakägare. Att en handläggare i samma förrättning säger att kommunen “inte är sakägare”, samtidigt som kommunen står som delägare med 50 andelar i Lantmäteriets eget underlag, är samma slags motstridiga sakägarbedömning som drabbat ASK.
Förrättningslantmätaren behandlade dessutom själv kommunen som kallad sakägare hösten 2025. I mejl till Tyresö kommun den 11 oktober 2025 (aktbilaga 75) konstaterar hon att kommunen fått en kallelse till sammanträdet, bifogar själva kallelsen, och uppmanar dem att närvara: “Det vore mycket bra om ni kan skicka någon... Önskar få återkoppling kring huruvida kommunen tänker närvara eller inte.” En kallelse till förrättningssammanträde går till sakägare. Beskedet fem månader senare, att kommunen inte är sakägare, går inte ihop med det.
Lagstiftaren har för övrigt själv slagit fast att en kommun som äger mark i ett ärende är en part som Lantmäteriet ska vara obundet av. När kommuner en gång hävdade att bindningen till kommunen som part var oproblematisk svarade regeringen kort: “Regeringen kan inte instämma i detta” (prop. 1993/94:214 s. 13). Etiketten “inte sakägare” tar alltså inte bort frågan om Lantmäteriets opartiskhet i förhållande till kommunen.
3. Förrättningslantmätaren har skriftligen tagit ställning innan beslut
I skriftligt svar till sakägare under maj 2026 skriver förrättningslantmätaren:
“En viss splittring skulle ju även kunna leda till att den boende har större möjlighet att påverka hur dennes pengar används. Att betala för reparationer av saker som inte ens berör denna persons fastighet är kanske mindre intressant än att kunna påverka så att man betalar för är sådant som direkt påverkar en själv och ens fastighet. Lite mer uppdelning hade även kunnat leda till större transparens...”
Detta är skriftligt redovisat ställningstagande om ärendets utgång, innan beslut är fattat. Det motsvarar konkret rekvisitet för förutsatt ställningstagande enligt 16 § första stycket 4 förvaltningslagen och utgör grund för jävsprövning.
Det här är inte vår egen strikta tolkning. Justitieombudsmannen har kritiserat en förrättningslantmätare för precis den här sortens uttalanden. I ett beslut (JO dnr 3348-2016, den 22 maj 2017) hade en lantmätare uttalat dels sin uppfattning om en förvaltande förenings styrelse, dels sin uppfattning om vem som borde betala kostnaderna för en kommande omprövning. JO slog fast att åsikter om en part bryter mot kravet på saklighet, och att en åsikt om vem som ska betala bryter mot kravet på opartiskhet, båda enligt 1 kap. 9 § regeringsformen. JO underströk också att lantmätaren inte kom undan det kravet genom att kalla kontakten privat. Att skriva att en uppdelning skulle låta den boende “påverka hur dennes pengar används” är just en åsikt om sakutgången och om de boendes pengar, från den person som ska avgöra saken opartiskt.
4. Arbetsmöten med kommunens VA-enhet utan tjänsteanteckningar
Av dagboksanteckningar framgår två arbetsmöten mellan förrättningslantmätaren och kommunens VA-ingenjör, den 13 februari och den 30 mars 2026, samt ett samtal den 8 april 2026. Enligt Lantmäteriet (aktbilaga 410) finns inga separata minnes- eller tjänsteanteckningar utöver mejlen och dagboken. Enligt 27 § förvaltningslagen ska en myndighet som får uppgifter på något annat sätt än genom en handling snarast dokumentera dem, om de kan ha betydelse för ett beslut i ärendet. Mötena gällde enligt dagboken bland annat hur ledningarna går och var ansvaret övergår från enskild till kommun. Deras innehåll saknas i akten.
Vid sammanträde 2 den 4 mars 2026 informerade förrättningslantmätaren att “LM inte kan lyfta VA-frågan med kommunen” (aktbilaga 312 s. 12), mellan mötena den 13 februari och den 30 mars. Den 21 mars 2026 frågade hon kommunen om de huvudstråk “som kommunen har avtal om att ta ansvar för” borde lyftas ut ur gemensamhetsanläggningen, och tillade: “Det låter ganska rimligt i mina öron”. Kommunen svarade den 23 mars att förbindelsepunkterna “ska fastställas och förläggas i anslutning till samfällighetsgräns” (aktbilaga 340). Det är framtid: punkterna var enligt kommunens eget svar ännu inte fastställda.
Att en part med eget intresse på det här sättet får inflytande över förrättningen är ett problem i sig. Justitieombudsmannen har slagit fast att när någon utomstående med eget engagemang i saken blandas in i en myndighets arbete, så skadas tilltron till opartiskheten av själva arrangemanget, oavsett den enskildes integritet: “Tilltron till förfarandets objektivitet påverkas negativt redan av arrangemanget som sådant” (JO 2010/11 s. 278, dnr 3045-2008). Och här är det kommunen, vars eget ansvar saken ytterst gäller, som förser förrättningen med underlag.
5. Utlämningsbrister: “Ingen dokumentation finns”
När sakägare har begärt ut interna mötesprotokoll och PM som rör ärendet har Lantmäteriet svarat:
“Det som du har efterfrågat finns inte någon dokumentation kring. I kontakt med ärendeansvarig för AB241102 får vi svaret [att sådan dokumentation inte existerar].”
Med tanke på att två arbetsmöten och ett samtal med kommunen finns i dagboken är detta inkonsekvent. Antingen finns dokumentation och utlämnas inte (brott mot 2 kap. tryckfrihetsförordningen), eller också saknas dokumentation som borde finnas (brott mot 27 § FvL).
Det finns fler exempel. VIAK:s VA-projekteringsritningar för Krusboda (arbetsnummer 11.2493, ritningsnummer -58) hade kommunen lämnat till förrättningslantmätaren, men de fanns inte i akten och blev kända för sakägarna först genom en begäran om utlämnande. Sakägarförteckningen från sammanträde 1 (aktbilaga 118) existerar, men låg inte heller i akten och fick begäras ut särskilt.
Oavsett vilket är själva det uteblivna svaret ett fel i sig. Justitieombudsmannen har kritiserat Lantmäteriet för precis detta. I beslut den 19 maj 2010 (JO dnr 5255-2009) konstaterade JO att ett ärende om utlämnande av handlingar “inte handlades med den skyndsamhet som krävs”, och att en myndighet måste besvara en begäran även när den anser att det inte finns några handlingar att lämna ut. Lantmäteriet medgav själv i det ärendet att “att inte svara alls, även om man som i detta fall inte ansåg att det fanns några handlingar, är inte korrekt”. En begäran om handlingar ska behandlas skyndsamt, vare sig den grundas på partsinsynen i förvaltningslagen eller på rätten att ta del av allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningen.
6. Asymmetrisk behandling av sakägare
Sakägare som driver omprövningens valda riktning ges aktiv processuell vägledning, till exempel förhandsdialog, förhandsgranskning av yrkanden, telefonkontakter och mottagande av kartmaterial. Sakägare som driver alternativ avvisas med formella svar utan rättslig motivering eller hänvisas till odokumenterade telefonsamtal.
Ett konkret exempel från samma tidsperiod visar skillnaden. Den 11 oktober 2025 mejlar förrättningslantmätaren Tyresö kommun och uppmanar dem aktivt att närvara vid sammanträdet (“Det vore mycket bra om ni kan skicka någon...”). Två veckor senare, den 25 oktober 2025, bemöter hon Anläggningssamfälligheten Krusboda med att föreningen inte är part: “Det är inte ni som representerar medlemmarna, de representerar sig själva” och “ASK företräder inte sakägarna i förrättningen”. Samma handläggare, samma korta tidsfönster, motsatt bemötande av två parter.
Att ge service och vägledning åt en part är i sig tillåtet, men inte hur långt som helst. Serviceskyldigheten är vidsträckt men inte obegränsad, och enligt fast praxis underordnad regeringsformens krav på opartiskhet och saklighet. Särskild försiktighet krävs när parterna har motstridiga intressen, eftersom hjälp till den ena parten kan vara till nackdel för den andra. Justitieombudsmannen har vid två tillfällen kritiserat förrättningslantmätare för att ha gått över den gränsen: en lantmätare som hjälpte en part att bemöta ett överklagande av sitt eget beslut (JO dnr 4056-2005, beslut den 20 november 2006), och en lantmätare som för sökandens räkning upprättade och gav in en ansökan till en annan myndighet (JO dnr 4002-2016, beslut den 22 maj 2017). I det senare beslutet var slutsatsen att hjälpen “klart går utöver vad som kan anses lämpligt” och att agerandet inte var förenligt med regeringsformens krav på opartiskhet. Den asymmetri som dokumenteras ovan, där den ena sidan får aktiv vägledning och den andra avvisas, är samma sorts hjälp till en part som dessa beslut gäller.
7. 637 fullmakter mot omprövningen avfärdade i strid med Lantmäteriets egen handbok
Fullmaktsgruppen omfattar 637 fastighetsägare som motsätter sig omprövningen (över 53 procent av sakägarkretsen). På frågan vad denna opinion väger har förrättningslantmätaren i skriftligt svar till sakägare formulerat sig så här:
“Vi behöver pröva alla yrkanden som kommer in, oavsett hur det ser ut med antalet personer bakom ett yrkande. Detta ska ju göras utifrån villkoren i anläggningslagen. Skulle det sedan finnas fler alternativ som väger någorlunda jämnt så kan frågan om antalet som står bakom ett yrkande eller inte få genomslag.”
Det betyder att opinionen får betydelse först om förslagen i övrigt väger ungefär lika. Mot detta står två invändningar. För det första väger förslagen inte lika: ett fåtal yrkanden driver uppstyckning, medan 637 fastighetsägare motsätter sig den. Det är ingen “jämn” situation. För det andra är opinionsvillkoret i 7 § AL inte bara en sista utslagsfaktor.
Lantmäteriets egen handbok om anläggningslagen säger om opinionsvillkoret i 7 § AL:
“Vid denna prövning ska främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen [...] Vad som kan anses vara beaktansvärda skäl har i praxis visat sig vara att en opinion som motsatt sig inrättande av en gemensamhetsanläggning kunnat visa på att anläggningen och förvaltningen fungerar tillfredställande i befintlig lösning.”
Att behandla 637 fullmakter som enbart en “tiebreaker” strider mot Lantmäteriets egen vägledning.
Vad det sammantaget innebär
Varje enskild avvikelse skulle kunna förklaras med slarv eller misstag. Tillsammans utgör de ett mönster. Och mönstret är konsistent med det krav som kommunens strategi ställer: att en frågekomplex som rättsligt borde drivas som LAV-process eller med kommunfullmäktigemandat istället drivs som lantmäteriförrättning utan dessa förfaranden.
Förrättningslantmätaren har inte bevisligen agerat i ond tro. Men förrättningens process är så strukturerad att kommunens strategi får genomslag. Det är vad Vesterlin-utredningen pekar på när den konstaterar:
“Om kommunen överväger att förändra ansvarsfördelningen bör det framgå att en sådan fråga inte kan drivas som ett internt tjänstemannaspår eller genom kontakter med Lantmäteriet utan en öppen och samlad process där ASK involveras.”
Del 8: Länsstyrelsens tillsyn och vilandeförklaringen
Tillsynsärendet, dnr 32800-2026
Länsstyrelsen i Stockholms län har inlett ett tillsynsärende om Tyresö kommuns ansvar enligt 6 § lagen om allmänna vattentjänster (LAV) i Krusboda, dnr 32800-2026. I en skrivelse den 17 juni 2026 underrättade länsstyrelsen Lantmäteriet och kommunen om tillsynen. Den 24 juni 2026 begärde länsstyrelsen att kommunen senast den 16 oktober 2026 skulle redogöra för vilket ansvar den anser sig ha enligt 6 § LAV och varför, samt vilka åtgärder den vidtagit eller planerar. Endast kommunen är part i tillsynsärendet (52 § LAV). De boende som anmält saken har fått del av kommunens redogörelse och kunnat lämna synpunkter.
I sin begäran till kommunen hänvisar länsstyrelsen till förarbetena till LAV (prop. 2005/06:78 s. 37 ff.) och till tre avgöranden från Mark- och miljööverdomstolen: M 2350-10 (2010-07-05), M 8109-16 (2017-02-14), där en anslutning som förutsätter ett “relativt omfattande ledningsnät” inte ansågs förenlig med kravet på en allmän va-anläggning, och M 10104-20 (2021-08-27, MÖD 2021:12). Om föreningens roll återger länsstyrelsen i begäran vad som framgår av den inkomna skrivelsen:
“ASK har idag ingenting med hushållens vattenleverans eller förbrukning att göra, varken praktiskt eller ekonomiskt.”
Länsstyrelsen har inte fattat något beslut i sak. Tillsynen pågår, och utgången är inte avgjord.
Kommunens redogörelse den 8 september 2026
Kommunens redogörelse till länsstyrelsen är en bilaga till ett ordförandebeslut i samhällsbyggnads- och hållbarhetsnämnden (SHN DEL/2026 § 36, 2 september 2026). Beslutet fattades med stöd av 6 kap. 39 § kommunallagen, som gäller ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Kommunens ställningstagande har alltså inte prövats av nämnden i sammanträde. Genom samma beslut fick kommundirektören i uppdrag att genomlysa VA-ansvaret i Krusboda.
I redogörelsen skriver kommunen bland annat:
- att området “ligger inom verksamhetsområdet för den allmänna va-anläggningen i kommunen”;
- att kommunen, “såsom huvudman för den allmänna va-anläggningen”, åtagit sig ansvaret för drift och underhåll av “en stor del av va-ledningarna inom ASK” sedan början av 1970-talet;
- att kommunen “hela tiden haft ansvar för drift och underhåll av huvuddelen av va-anläggningen i området”;
- att kommunens förbindelsepunkter “har bedömts ligga” i anslutning till den yttre gränsen av områdets kvartersmark. Det är en bedömning, inte ett beslut där huvudmannen bestämt punkterna enligt 12 § LAV;
- att det finns “en hel del dokumentation och motstridigheter” i frågan och att läget “kan framstå som oklart”;
- att kommunen “inte på något sätt påkallat den nu pågående lantmäteriförrättningen”.
Kommunen hemställde också om att få komma in med ett kompletterande yttrande när genomlysningen är klar.
Lantmäteriet efter utkasten
Den 24 juni 2026 bekräftade Lantmäteriet att något underlag om båtnad, ekonomi och teknik eller någon kostnadsberäkning inte tagits fram: “Något sådant underlag har inte upprättats eller tillförts ärendet.” (aktbilaga 712). På en sakägares fråga om vad uppgiften om förbindelsepunkternas läge bygger på svarade förrättningslantmätaren den 21 augusti 2026: “Det är Tyresö kommun som angivit vart deras förbindelsepunkter finns i området.” I samma svar skrev hon: “Vi har ingen möjlighet att ta några delbeslut.”
Det beskedet behöver förklaras. Lantmäteriet meddelade den 25 maj 2026 ett särskilt beslut i jävsfrågan under pågående förrättning (aktbilaga 546). Enligt 17 § andra stycket anläggningslagen får en gemensam förrättning dessutom “åter delas upp på skilda förrättningar”.
Den 3 september 2026 tog förrättningslantmätaren för första gången upp kommunens officialservitut för VA-ledningar i sak (aktbilaga 1125), tre månader efter att utkasten publicerats. Servituten hade tagits upp vid ett arbetsmöte den 29 maj 2026, tre dagar före utkasten (aktbilaga 585). I mejlet anges anläggningsbeslutet som beslutat den 21 december 1973, vilket är förslagets datum. Beslutet är daterat den 23 april 1974.
Den 9 september 2026 skrev kommunen till Lantmäteriet att genomlysningen “kan komma att påverka kommunens syn på förbindelsepunktens läge”. Förrättningslantmätaren bad samma dag om bilagan till kommunens beslut och skrev: “Bilagan kan utgöra ett bedömningsstöd för oss vid bedömning av frågan om förrättningen ska vilandeförklaras.” (aktbilaga 1150)
Vilandeförklaringen
Enligt 4 kap. 39 § fastighetsbildningslagen, som gäller genom 19 § anläggningslagen, får en förrättning förklaras vilande om det är av synnerlig vikt att en fråga som prövas i annan ordning först avgörs. Förloppet i AB241102:
- 4 mars 2026, sammanträde 2: “Flm säger att skulle en sådan process dras igång kan ärendet vilandeförklaras.” (aktbilaga 312 s. 11). Processen som avsågs var att frågan om kommunens VA-ansvar togs vidare till länsstyrelsen.
- 9 juni 2026: flera sakägare yrkade vilandeförklaring.
- 10 juni 2026: Lantmäteriet ställde in sammanträde 3 och skrev att det inte finns förutsättningar för vilandeförklaring “eftersom det inte föreligger någon fråga som först behöver avgöras i annan ordning” (aktbilaga 633). Länsstyrelsens skrivelse kom en vecka senare.
- 23 juni 2026: “Om jag efter denna genomgång bedömer att det anmälda tillsynsärendet hos länsstyrelsen behöver utredas färdigt innan förrättningen kan fortsätta, kommer förrättningen att vilandeförklaras.” (aktbilaga 708)
- 27 augusti 2026: enligt dagboken låg det på förrättningslantmätarens bord att pröva “om förrättningen ska ställas in (dvs pröva om 35 § AL är uppfylld) eller om förrättningen ska vilandeförklaras med stöd av 4 kap 39 § FBL”. Det var nästan tre månader efter att utkasten publicerats.
- 9 september 2026: aktbilaga 1150, se ovan.
- 23 september 2026: enligt dagboken uppgav förrättningslantmätaren i ett samtal med en sakägare att prövningar pågår, att hon hoppas kunna kalla till sammanträde före årsskiftet och att inget beslut kommer att tas där.
Skälen för vilandeförklaring är enkla. Det är huvudmannen, kommunen, som ska bestämma förbindelsepunkterna (12 § LAV), och frågan om kommunens skyldighet prövas i LAV:s ordning, som nu pågår hos länsstyrelsen. Förrättningens förslag bygger på kommunens uppgift om var punkterna ligger, en uppgift som kommunen själv låter genomlysa. Avgörs VA-frågan i förrättningen först riskerar ett anläggningsbeslut att byggas på en gräns som sedan underkänns, med kostnader som bärs av fastighetsägarna.
En prövning som inte får hoppas över
Vid en omprövning gäller 35 § andra stycket anläggningslagen: ändringar i kretsen av deltagande fastigheter eller i andelstal får inte beslutas om “avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt”. Prövningen görs sedan övriga villkor visat sig uppfyllda, men den är obligatorisk. Lantmäteriets handbok om anläggningslagen (avsnitt 35.2) skriver att bestämmelsen sällan blir aktuell, men att “Detta innebär emellertid inte att prövning av bestämmelsen kan underlåtas.” Går det inte att undvika olägenheten blir utgången enligt handboken att förrättningen ska inställas. Någon sådan prövning redovisas inte i utkasten från juni 2026.
Del 9: Frågor som måste få svar
Till Tyresö kommun
- Vilket politiskt beslut ligger till grund för kommunens position i AB241102?
- Varför har inte fastighetsenheten involverats i ett ärende som rör kommunens egna fastigheter (Alby 1:4, 1:799, 1:1048) och 50 andelar i Alby ga:3?
- Hur går det ihop att VA-enhetens tjänstemän, inte fastighetsenhetens, företräder kommunen som juridisk person?
- Hur ser kommunen på att den rättsliga grund kommunen åberopar (advokatens PM) bygger på mindre än 25 procent av det relevanta avtalsmaterialet?
Till Lantmäteriet
- Hur kan förrättningslantmätaren framställa att ASK inte är sakägare när Lantmäteriets egen sakägarförteckning upptar ASK som sakägare med två namngivna företrädare?
- Hur kan en handläggare skriftligen redovisa sin uppfattning om ärendets utgång utan att det utgör jäv enligt 16 § förvaltningslagen?
- Hur förenas påståendet “vi prövar 6 § anläggningslagen” med påståendet att lagen inte tar hänsyn till ekonomi och genomförbarhet, när 6 § AL uttryckligen handlar om just detta?
- Vilka åtgärder vidtar Lantmäteriet för att säkerställa att det fortsatta beslutsfattandet sker på korrekt rättslig grund och av handläggare som inte tagit ställning i ärendet i förväg?
- Varför har förrättningen inte vilandeförklarats, när länsstyrelsen prövar kommunens ansvar enligt 6 § LAV och kommunen själv låter genomlysa förbindelsepunkternas läge?
Till lokalpolitiken i Tyresö
- Har kommunfullmäktige, kommunstyrelsen eller någon nämnd berett frågan om avveckling av kommunens VA-driftansvar i Krusboda?
- Om inte, hur kan en kommunal strategi som påverkar 1 190 fastigheter, kommunens eget delägaransvar och ett domstolsprövat andelstal drivas utan politisk förankring?
- Vad gör de förtroendevalda för att säkerställa att 5 kap. 1 § kommunallagen efterlevs?
Till media
- Varför är denna fråga inte uppmärksammad? Den rör 1 190 fastigheter, en 11,7 miljoner kr-kalkylerad omstrukturering, ett systematiskt bortträngt politiskt mandat, och en statlig myndighet som driver kommunens linje istället för att pröva opartiskt.
Del 10: Dokument och källor
Allt som anges på denna sida bygger på allmänna handlingar från Lantmäteriet, Tyresö kommun och Länsstyrelsen i Stockholms län, på domar, JO-beslut och förarbeten samt på rättsutredning av jurist Tomas Vesterlin.
Kommunens egna handlingar
- Driftingenjörens beställningsmejl till advokat, 15 september 2022
- Advokatens PM, 24 oktober 2022
- Internt kommun-PM (VA-ingenjör), 11 januari 2023
- Delegationsbeslut KS/2026:228, 30 april 2026
- Aktbilaga 112 (kommunens VA-ingenjörs yttrande), 29 oktober 2025
- Aktbilaga 828, kommunens yttrande till Lantmäteriet, 2 juli 2026
- Ordförandebeslut SHN DEL/2026 § 36, samhällsbyggnads- och hållbarhetsnämnden, 2 september 2026, med kommunens redogörelse till länsstyrelsen i ärende 32800-2026 (8 september 2026)
Länsstyrelsens handlingar (dnr 32800-2026)
- Skrivelse till Lantmäteriet och Tyresö kommun om tillsyn enligt 6 § LAV, 17 juni 2026
- Begäran om redogörelse till Tyresö kommun, 24 juni 2026, svar senast 16 oktober 2026
- Översändande av kommunens redogörelse för synpunkter, 25 september 2026
Lantmäteriets handlingar
- Aktbilaga 31 och 32, kallelse till sammanträde 1 (fastighetsbestämning), 13 september 2025
- Aktbilaga 66, sökandens ändrade yrkande, 10 oktober 2025
- Aktbilaga 67, underrättelse till sakägarna om det ändrade yrkandet, 17 oktober 2025
- Aktbilaga 75, förrättningslantmätarens mejl till Tyresö kommun med kallelse och ändrat yrkande, 11 oktober 2025, och kommunens VA-ingenjörs svar, 13 oktober 2025
- Sakägarförteckning från sammanträde 1, 29 oktober 2025 (aktbilaga 118; låg inte i akten och fick begäras ut)
- Närvarolista aktbilaga 314 (daterad 3 mars 2026), sammanträde 2 hölls 4 mars 2026
- Sammanträdesprotokoll aktbilaga 119, 29 oktober 2025
- Sammanträdesprotokoll aktbilaga 312, 4 mars 2026
- Aktbilaga 85, förrättningslantmätarens avvisning av ASK:s yrkanden, 25 oktober 2025
- Förrättningslantmätarens skriftliga svar till sakägare, maj 2026
- Aktbilaga 340, mejlväxling mellan förrättningslantmätaren och kommunen, 21 och 23 mars 2026
- Aktbilaga 410, 9 april 2026
- Aktbilaga 546, beslut i jävsfrågan, 25 maj 2026
- Aktbilagorna 573 till 581, utkast till beslut, 1 juni 2026
- Aktbilaga 585, arbetsmöte 29 maj 2026
- Aktbilaga 633, inställt sammanträde 3, 10 juni 2026
- Aktbilaga 708, 23 juni 2026
- Aktbilaga 712, 24 juni 2026
- Förrättningslantmätarens mejl till en sakägare, 21 augusti 2026
- Aktbilaga 1125, 3 september 2026
- Aktbilaga 1150, mejlväxling mellan kommunen och förrättningslantmätaren, 9 september 2026
- Förrättningens dagbok, bland annat posterna 27 augusti och 23 september 2026
Rättsutredning
- Tomas Vesterlin, “Förvaltningsstrukturen i Krusboda, är den lagenlig?”, beställt av Anläggningssamfälligheten Krusboda, 17 maj 2026
Historiska dokument
- Kommunalnämndens beslut § 326, 19 september 1967, och kommunalfullmäktiges beslut § 125, 28 september 1967 (dnr 407/67-223), Krusbodaområdet; projektering för va-ledningar, gator m m
- Byggnadskontorets preliminära exploateringskalkyl för Krusboda, 28 november 1967
- Ramavtal mellan Tyresö kommun och Byggnads AB Konstruktör, december 1968, antaget av kommunfullmäktige § 193, 12.12.1968
- Avstyckningsförrättning fastställd 28 augusti 1969 (akt 01-TYE-2251, Dnr 44/69 B6)
- Avstyckningsförrättning, sammanträde 21 november 1969, fastställd 5 februari 1970 (akt 01-TYE-2258)
- Exploateringsavtal (etapp I och II) mellan Tyresö kommun och Byggnads AB Konstruktör, godkänt av kommunfullmäktige 25 september 1969 § 188
- Kommunalnämndens beslut § 167, 21 april 1970 (dnr 106/70-034.214)
- Anläggningsbeslut för Alby ga:3, 3 juli 1970 (akt 01-TYE-2359), ändrat 2 november 1970 (akt 01-TYE-2362)
- Anläggningsbeslut för Alby ga:3, 23 april 1974 (förrättning F 79/73, akt 01-TYE-2848), laga kraft 2 augusti 1978, registrerat 19 oktober 1978
- Exploateringsavtal (etapp III) mellan Tyresö kommun och Byggnads AB Konstruktör, KSM-1970-4, godkänt av kommunfullmäktige 29 oktober 1970 § 156
- Exploateringsavtal (etapp IV) mellan Tyresö kommun och Byggnads AB Konstruktör, KSM-1971-5, 25 januari 1971
- Exploateringsavtal mellan Tyresö kommun och Stiftelsen Tyresö Bostäder, 22 september 1972
- Exploateringsavtal mellan Tyresö kommun och Stiftelsen Tyresö Bostäder, antaget av KF § 137, 25 oktober 1973
- Exploateringsavtal (etapp V) mellan Tyresö kommun och Byggnads AB Konstruktör, KSM-1973-7, 4 juni 1973
- Protokoll från styrelsesammanträde i Krusboda Anläggningssamfällighet, 21 november 1973
- Tyresö kommuns drätselkontor, Vattenavgifter för radhus inom Krusboda anläggningssamfällighet, 24 mars 1975
- Kommunstyrelsens beslut § 271, 11 november 1975
- Svea hovrätts utslag Ö 48/77 om andelstalet, 27 december 1977, lagakraftvunnet sedan Högsta domstolen nekat prövningstillstånd (beslut Ö 110/78, 2 augusti 1978)
- VIAK AB:s VA-projekteringsritningar, arbetsnummer 11.2493, ritningsnummer -58, fyra revisioner 1970 till 1972
- VIAK AB:s arbetsritning 11.2493-18, Krusboda radhus etapp I, vatten och avlopp
Lagrum
- Anläggningslagen (1973:1149): 1 §, 5 till 13 §§, 17 §, 18 §, 19 §, 29 §, 30 §, 35 §
- Lag om allmänna vattentjänster (2006:412): 2 §, 6 §, 12 §, 30 §, 31 §, 34 §, 39 §, 51 §, 52 §
- Lag om förvaltning av samfälligheter (1973:1150)
- Fastighetsbildningslagen (1970:988): 2 kap. 6 §, 4 kap. 11 §, 18 §, 32 §, 39 §
- Kommunallagen (2017:725): 2 kap. 3 §, 2 kap. 6 §, 5 kap. 1 §, 6 kap. 39 §
- Förvaltningslagen (2017:900): 5 §, 9 §, 16 §, 23 §, 27 §, 32 §
- Regeringsformen: 1 kap. 9 §
- Tryckfrihetsförordningen: 2 kap.
Rättspraxis
- Svea hovrätt Ö 48/77 / HD Ö 110/78 (PT-nekande 2 augusti 1978): andelstalet i Alby ga:3
- NJA 2005 s. 142: tredjemansavtal
- NJA 2015 s. 939 (Bryggholmen): ett tillägg till en gemensamhetsanläggnings ändamål kräver omprövning
- NJA 2023 s. 104: sakägarstatus vid delaktighetsförändring
- Mark- och miljööverdomstolens dom 2021-08-27, mål M 10104-20 (MÖD 2021:12): kommunens skyldighet enligt 6 § LAV
- Mark- och miljööverdomstolens dom 2021-04-21, mål F 5638-20 (MÖD 2021:22): förbindelsepunkter cirka 70 meter från fastighetsgränsen, gemensamhetsanläggningen för vatten och avlopp upphävd, Tyresö kommun betalar 65 procent av förrättningskostnaderna
- Mark- och miljööverdomstolen, mål M 2350-10 (2010-07-05) och mål M 8109-16 (2017-02-14), åberopade av länsstyrelsen i ärende 32800-2026
JO-beslut
- JO dnr 5255-2009 (beslut 19 maj 2010): kritik mot Lantmäteriet för att en anläggningsfråga handlagts innan skriftlig ansökan kommit in och för att en begäran om utlämnande av handlingar inte behandlats skyndsamt
- JO dnr 4056-2005 (beslut 20 november 2006): kritik mot en förrättningslantmätare som hjälpte en part att bemöta ett överklagande av lantmätarens eget beslut
- JO dnr 4002-2016 (beslut 22 maj 2017): kritik mot en förrättningslantmätare som för sökandens räkning upprättade och gav in en ansökan till en annan myndighet; serviceskyldigheten underordnad regeringsformens krav på opartiskhet
- JO dnr 3348-2016 (beslut 22 maj 2017): kritik mot en förrättningslantmätare för att han uttalade sig om en förenings styrelse och om vem som borde betala kostnaderna för en omprövning, i strid med kraven på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen
- JO 2010/11 s. 278 (dnr 3045-2008, beslut 4 december 2009): en myndighet som låter en utomstående med eget intresse medverka i sin verksamhet måste säkerställa att förtroendet för förfarandets objektivitet inte rubbas; det är arrangemanget i sig som bedöms
Förarbeten
- Prop. 1993/94:214 s. 13, En ny organisation för lantmäteri- och fastighetsdataverksamhet (regeringen: en kommun som är part ska Lantmäteriet vara obundet av)
- Prop. 2005/06:78, Allmänna vattentjänster (bland annat s. 37 ff., åberopad av länsstyrelsen)
Doktrin
- J. Ramberg och C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022
- Marc Landeman, “Sakägarbegreppet i fastighetsbildningslagen”, Juridisk Tidskrift 2024/25
- Lantmäteriets handbok om anläggningslagen
- Lantmäteriet, Huvudmannaskap för allmänna platser i detaljplan (LMV-rapport 2008:6)
Detta är ett underlag sammanställt av boende i Krusboda. Kontaktuppgifter och fulltextkällor kan tillhandahållas på begäran.